fredag 3 juli 2015

Om att välja väg

Jag får väldigt ofta frågan om hur det kommer sig att jag gör det jag gör. Vem som helst förstår ju att man inte tar studielån för mer än en kvarts miljon för att utbilda sig till kulturvårdare, om man inte är en eldsjäl och verkligen brinner för det man gör.
 
Jag tror att det hela är en ganska lång historia egentligen, med flera små spår som hakar i varandra. Intresset för det man håller på med avgör naturligtvis, men troligtvis påverkar också helt andra saker som livserfarenheter, kultur och kunskaper man bär med sig från sin uppväxtmiljö, samt läggning och fallenhet. Min mormor var lärarinna och utbildade små barn i hela sitt liv. Hon var också mycket intresserad av mänskliga kulturmiljöer och biologiska växt- och djurmiljöer. Min mamma är lektor och forskare i svenska språket vid Göteborgs universitet. Både det som min mormor och min mamma har kunnat/kan och varit intresserade av har naturligtvis påverkat mig och det jag gör idag.
 
Det finns två böcker som har varit av särskild betydelse och direkt avgörandeför mitt yrkesval.
Den första boken hittade jag i min mormors bokhylla för omkring tjugo år sedan i mitten på nittiotalet. Den heter "Kulturmiljövård i skogen" och är utgiven på Skogsstyrelsens förlag 1992:
 
Olsson, Anders (red.) (1992). Kulturmiljövård i skogen: att känna och bevara våra kulturminnen. Jönköping: Skogsstyr.

Kulturmiljövård i skogen, 1992, Anders Olsson, Foto:Fanny Stenback
 
Den här boken älskade jag så mycket att min mormor aldrig fick tillbaka den. Boken är berikad med fantastiska små illustrationer av Martin Holmer som visar hur en mälarstrand (kanske i Strängnäs?) har förändrats genom påverkan av geologiska faktorer, mänskliga bosättningar, skogsbränder och jordbruk från stenåldern till nutid. Kunskaperna jag fått från den här boken har gett mig en otroligt bra grund om hur våra samhällen och livsvillkor har utvecklats, och boken har hjälpt mig att träna mitt öga i att "skala av" senare företeelser i natur och miljö för att se tecken från tidigare kulturer på platsen.

Illustration av Martin Holmer i "Kulturmiljövårdi skogen", 1992.
Foto: Fanny Stenback


Illustration av Martin Holmer i "Kulturmiljövårdi skogen", 1992.
Foto: Fanny Stenback

Den andra boken som ledde mig in på banan till papperskonservator och kulturmiljövårdare var boken "Djur och natur på skolplanscher" från 2008, Prisma:

Wahlstedt, Jens (2008). Djur och natur på skolplanscher. Stockholm: Prisma

Djur och natur på skolplanscher,2008, Prisma. Foto: Fanny Stenback
 
I och med min mormors och mammas verksamma liv inom skol- och utbildningsväsendet har skolan som företeelse alltid intresserat mig. Min mamma har alltid sagt att hon varit så stolt över att ha fått gå i världens bästa skola, och min mormor bidrog med undervisningen i världens bästa skola, därför intresserar det mig hur och vad världens bästa skola var. Vilka redskap användes? Det var ju främst skolplanscherna och böckerna, de här enkla pappersmaterialen som jag älskar. Hur utvecklades världens bästa skola, egentligen? Den sprang ju ur kyrkans undervisningsväsende, den som lagstadgades i Sverige redan så tidigt som i 1686 års kyrkolag. Det är bland annat de här fakta jag anstränger mig för att bevara och berätta om i mitt jobb med de kyrkliga bokinventeringarna bland annat, men jag har också skrivit om utvecklingen i mitt examensarbete. Jag hoppas i framtiden på ett
ökat intresse för vår kyrka och för vår skola och allt som de har bidragit med för vår fantastiska samhällsutveckling i stort.

Uppslag ur boken Djur och natur på skolplanscher, 2008, Prisma.
Foto: Fanny Stenback