lördag 20 augusti 2016

Eric Dahlbergh i Turinge kyrka

 Jag har ett hyfsat ovanligt jobb att åka runt till en massa kyrkor och dokumentera böcker. En annan som också hade ett ovanligt jobb var Eric Dahlbergh (född Erik Jönsson). Han levde på 1600-talet och dog 1703. Han var arkitekt och militär och bland annat duktig på att teckna. Under en period på omkring 30 år (ca 1660-1690) under Sveriges stormaktstid, sysselsatte han sig med att resa runt i Sverige och teckna av olika platser och byggnader som kunde berätta något om Sverige som land och dess historia. Det var allt från gravhögar till slott och borgar och hela städer. Han hade ambitionen att hans teckningar skulle graveras som koppargravyrer för att därefter tryckas upp till ett praktverk som kunde användas i olika syften som en dokumentation över Sveriges historia, geografi och kultur, men också i utbildande syfte eller som gåva mellan de högre bemedlade som hade råd med detta planschverk, Suecia Antiqua et Hodierna. Hans arbete bekostades av staten och han anställde några av Frankrikes främsta gravörer för att tillverka gravyrerna. 

Kungliga biblioteket har under ett par år haft ett projekt där man skapat en databas där Dahlberghs teckningar och gravyrer finns både sök- och nedladdningsbara. En fantastisk kulturskatt som nu finns tillgänglig. Gå in och kolla och läs mer om Dahlbergh här:

https://suecia.kb.se

Dahlberghs minne förvaltas också av Turinge-Taxinge församling i Svenska kyrkan. I Turinge kyrka ligger han och hans barn begravda i en krypta under golvet på den plats där jag står i bilden nedan. Hans begravningsgljus från 1703 finns också bevarade och syns i bilden, ett på var sida om altaret.

Foto: M. Bladh

Dahlberghs vapensköld hänger på kyrkans östra vägg...

Foto. Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Koret i Turinge kyrka är dessutom ritat av Eric Dahlbergh själv. Tycker det känns lite italienskinfluerat, och han bodde tydligen i Italien ett tag och utvecklade sig i teckning där så det kanske är därför. Sorgefanorna tror jag också är till hans ära, han blev adlad år 1660. Det är en rolig del i mitt jobb att få möjlighet att tillgodogöra mig all denna lokala historia med tillhörande kultursammanhang som kyrkorna runt om i landet ofta har att bjuda på. Jag ska försöka göra mitt bästa med att förmedla så mycket som möjligt som är "lite utöver det vanliga" här på denna blogg.

Kor i Turinge kyrka av Eric Dahlbergh Foto: Fanny Stenback

Det som en gång gått förlorat kommer inte tillbaka

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om en fin gammal folkskola som jag haft turen att få besöka under ett av mina inventeringsuppdrag. Själva skolsalen är intakt och helt orörd sedan skolan stängde på 60-talet. Till och med namnen som står skrivna på svarta tavlan står kvar i original. 

Bevarad folkskola tillhörig Enhörna församling Foto: Fanny Stenback

Nu har jag träffat en av dem som var elev här i sista årskullen innan skolan stängde. Marie är vaktmästare i Taxinge-Turinge och vi träffades tidigare i veckan när jag var ute på jobbuppdrag. 
Marie hade mycket att berätta om skolan. Bättre skola för barn än den som fanns då under 60-talet har välden aldrig skådat. Den svenska skolan som låg i världstopp hade sin bästa tid just under den här tiden. Grattis mamma, Marie och ni andra som fick uppleva detta! 

Marie i Taxinge kyrka Foto: Fanny Stenback

Vad var det som var så speciellt och som gjorde svenska skolan så bra? "Skolan" som fenomen är sprungen ur de medeltida kateralskolorna som uppkom under medeltiden då präster utbildades i de heliga skrifterna. Katedralskolorna fanns i anslutning till domkyrkorna i de städer som var av störst betydelse i landet, oftast de äldre stiftstäderna. I Sverige tillkom de tidigaste katedralskolorna i Strängnäs, Västerås, Linköping, Uppsala och Skara. Tiden då detta skedde var omkring 1200-1300 e.kr.  Längre söderut skedde detta naturligtvis tidigare i historien än i Sverige. Frankrikes första katedralskolor dök upp ett par hundra år tidigare än de första katedralskolorna i Sverige... men så har det alltid sett ut. Influenser har kommit oftast söderifrån och tagit sig långsamt norrut, ibland nordvästerut, där de dessutom haft tid att justeras och anpassas efter rådande kultur och social miljö. 


Skolbyggnad vid Turinge kyrka Foto: Fanny Stenback

Skola är därför från början ett kyrkligt fenomen, något som många knappast har någon aning om idag. Det beror till stor del på att skolan blev obligatorisk i Sverige år 1842 och det innebar att alla skulle ha rätt till grundläggande utbildning oavsett vilken klass eller samhällsgrupp man kom ifrån och oavsett om du var flicka eller pojke. På så sätt lösgjordes skolans uppgift delvis från kyrkans, som endast gick ut på att förmedla de kristna budskapen. I praktiken var dock kyrkan och skolan väldigt sammanflätade som verksamheter under lång tid framöver. Ett gott exempel på detta är att skolbyggnaderna oftast låg bredvid kyrkorna, kanske av tradition, eller att det var kyrkan som en gång bekostat skolhusen och upprätthållandet av dessa. Varje gång jag åker ut på jobb till en kyrka så spanar jag efter byns gamla skolhus. Mycket riktigt ligger det nästan alltid granne med kyrkan och används väldigt ofta som församlingshem av kyrkan. Än idag alltså. 

Det som många anger som skäl till att skolan vad så bra fram till den här tiden var att skolan var en central punkt på den lilla orten, sammanknuten med kyrkan som gav skolverksamheten en meningsfull kulturell prägel. Att engagemanget från personalen var personlig och stark. Ofta bodde lärarinnan, vaktmästaren och husmor i skolhuset eller strax intill och såg skolan och dess verksamhet och miljö som sin livsuppgift. Lägg också till att prästen också ofta bodde nära och bidrog med stöd åt skolans elever och personal. Klasserna var små. Man antog inte elevantalet efter en statisk siffra utan man utgick utifrån sockentillhörighet. Så ibland kunde en årskurs ha fem elever, men det var så det blev om det inte bodde fler barn i närheten. Barnen hade också närhet till sin skola. Skolplan, vaccinationsprogram och pedagogik för att lära ut olika ämnen hade haft några hundra år på sig att utformas och var högt utvecklade vid den här tiden. Personaltätheten vad hög om man utgår från att varje skola hade minst en magister eller lärarinna, husmor, vaktmästare, sjuksyster och präst men ganska få elever.

Gamla skolböcker för kyrkskola och folkskola. Foto: Fanny Stenback

Svenska kyrkan förvaltar idag ett stort kulturhistorisk arv. En enormt stor del av detta arv är vår svenska skolhistoria. Man kan knappt peka på någonting annat som varit av större betydelse för ett samhälles utveckling än den obligatoriska folkskolan. Som antikvarie, konservator och bokhistorisk expert ser jag på nära håll hur det går till när en samhällsfunktion förvandlas till ett kulturarv. Bilden ovan är en samling skolböcker som står uppställda på läktaren i Taxinge kyrka. Jag var i kyrkan för att inventera de liturgiska böckerna såsom biblar och psalmböcker, men det tillkommer i mitt jobb att även reda ut frågeställningar som kopplas till föremål likt dessa.

Vad gör vi med det här skolmaterialet?
Vad har det för koppling till kyrkan?
Vad har vi för antikvariska och historiska värden i en samling skolböcker från folkskole/kyrkskoletiden?
Hur mycket av detta bör kyrkan ta ansvar för idag?
Hur mycket finns egentligen kvar av detta i originalmiljö i stiftet och ute i resten av landet?
Vad kan vi och samhället lära oss av historien genom att bevara detta material i en sådan ursprunglig miljö som möjligt?
Det som en gång gått förlorat kommer inte tillbaka.


Äldre skolböcker från den obligatoriska folkskolan. Foto: Fanny Stenback

Anledningen varför jag kan hitta gamla skolböcker i kyrkorna beror ofta på orsaker som att ortens eller byns skolan lagt ner någon gång efter 60-talet. Därefter kan huset ha stått oanvänt eller använts av församlingen eller hembygdsföreningen. I vissa fall har man inte haft något intresse att göra sig av med den gamla skolans föremål då många medlemmar haft personlig anknytning eller själva gått i skolan. Under de senare åren, kanske så lång som under den senaste 20-årsperioden, har fler och fler gamla skolhus tillika församlingshem och prästgårdar) sålts ut till privata köpare. I vissa fall "räddas" då delar av det gamla materialet av någon eldsjäl som vill spara på lite av historien. Då kyrkan kanske är det enda huset som står kvar i bygden och som inte är en privatbostad händer det att sakerna ställs in där. Och sen är det upp till oss antikvarier, konservatorer och kulturvetare att försöka förstå historien och bedöma vad som kan vara relevant för framtiden att ta del av.



onsdag 10 augusti 2016

Loose and simple bindings

Loose and simple.
Foto: Fanny Stenback




Bindings.
Foto: Fanny Stenback
 I förra veckan var jag på sommarkurs i bokbinderi på min gamla skola i Leksand, Dalarna. Kursen, Loose and simple bindings 1, hölls av bokbindare och papperskonservator från Milano Christina Balbiano d´Aramengo. Christina har en egen studio och driver också Proffesione Libro i Milano. Många av modellerna hon undervisar är framtagna och skapade av den uppmärksammade bokbindaren och papperskonservatorn Hedi Kyle som arbetat länge som bokbindare och bokkonservator på arkiv i USA. 

Last week I had the opportunity to join this course called Loose and simple bindings 1 with bookbinder and conservator från Milan Christina Balbiano dÁramengo who is part of the company Proffessione Libro also in Milan. The course was held in the classrooms of my old school where I went during bookbindingeducation in Leksand, Sweden. Some of the structures that Christina teaches are invented by master bookbinder and paper conservator Hedi Kyle. They are extremely clever and beautiful as they need no glue, paste, treads or what so ever. Perfect structures to work with if you are a conservator in whatever field I would say.

Instructions day 1 and 2. Foto: Fanny Stenback

Christinas kurser kan jag varmt rekommendera. När jag går en kurs vill jag att det ska vara intensivt och mycket att göra. Jag vill lära mig allt, allt, allt och det får man göra med henne. Det är superkul!

I can recommend to go to Christinas classes. The are intense and you will learn a lot, as it should be, and theres a lot of fun too!

Christina shows us the crownbook structure by Hedi Kyle.
Foto: Fanny Stenback

Fantastic crownbook. Foto: Fanny Stenback
Model by Hedi Kyle. Starts with folding a concertina.
Foto: Fanny Stenback



Många av dessa modeller är speciella då man inte använder varken lim eller häfttråd. Man utgår från en dragspelsvikning, en "concertina". De är ganska svåra att vika helt perfekt. Om man inte viker noggrannt blir boken sned och kanske till och med helt ofunktionell.

Att gå från ett plant pappersark....just a piece of paper...
Foto: Fanny Stenback
...till något så snyggt och prydligt endast med hjälp av "folding".
Inget lim eller tråd. ...into something so nice and practical with just folding, no glue or treads.
Foto: Fanny Stenback

Arbetsplatsen med alla verktyg. Workingspace with tools.
Foto: Fanny Stenback
De verktyg man behöver och som jag använder mest är skärmatta, linjaler i fem olika längder: 1 m, 50 cm, 30 cm, 15 cm och 10 cm. Falsben i teflon och ett vasst falsben i koben. Blyertspenna, vass syl, skalpell och en vinkel i metall för att få concertinan så rak som möjligt. Några tyngder "loppor" är också bra att ha. 

What I use is a bigsize cuttingmat, rulars: 1 meter, 50, 30, 15 and 10 centimeters, teflon-and bonefolders, pen, skalpell, awl, and a metalsqure just to fold the concertinas straight and perfect.

Christina shows us the "fishbone structure" by Hedi Kyle.
Foto: Fanny Stenback
Här försöker jag mig på "fishbone" själv för första gången. I´m trying it myself my first time.
Foto: Fanny Stenback
Otroligt vacker i sin enkelhet. Simple and beautiful.
Foto: Fanny Stenback