Vaxholms kyrka interiör. Foto: Fanny Stenback
Förra veckan avslutade jag en mindre inventering av kulturhistoriska böcker i Svenska kyrkans församling i Vaxholm. Ett par lådor med böcker, bortglömda på en vind, nu inventerade och dokumenterade av mig. Förhoppningsvis kommer dessa böcker att omsorgsfullt bevaras inför framtiden och kanske väntar det en liten utställning av dem i kyrkan så småningom!
I några bortglömda flyttkartonger fanns en mindre skatt.
Foto: Fanny Stenback
Här dokumenterar jag ett par av de böcker som hittades.
Foto: Fanny Stenback
Jag har ett system där jag fotograferar de böcker som bör klassas som kulturhistoriskt intressant material. Jag dokumenterar noggrant varje bok via ett formulär eller inventeringsprotokoll som jag har tagit fram där viktiga uppgifter kring bibliografi, tillverkningsteknik och hantverk, material, skador och konservering samt kulturhistorisk kommentar och proveniens tas upp. Detta gör jag för att underlätta församlingarnas arbete med att föra in rätt uppgifter senare i SACER som är Svenska kyrkans nationella föremålsdatabas. Varje församling sköter i regel arbetet med SACER själva, men ofta när det kommer till böcker kan det ibland bli svårt för en amatör eller någon som inte är specialist på området att se och förstå de spår av tekniker, material och användning som går att tolka ut från en bok och också då göra bedömningen kring om det finns skäl för att förvalta och förvara dessa på ett extra omsorgsfullt sätt.
Ett vackert dekorerat 1500-talsband. Foto: Fanny Stenback
Renässansböckerna är lite extra speciella. Eller, ju mer medeltida och ju äldre en bok är desto mer intressant blir den på sätt och vis, men i Sverige, och framför allt i Svenska kyrkor, är det mer eller mindre ovanligt med böcker som är äldre daterade än 1600-tal. Många är dessutom import också, många gånger från Tyskland som är fallet med boken ovan.
Jag funderar lite kring den ytbeläggning av skinnet på pärmarna som den här boken bär. Då dekoreringen är så fint detaljerad och djupt avsatt i skinnet så utgår jag ifrån att det är ett vitt alungarvat svinskinn som klär pärmarna (alltså inte pergament). Jag tycker att ytskiktet ser ut som shellak, men det klibbar inte. Så jag funderar på vad det annars skulle kunna vara. Kanske något annat slags lack? Jag vet att det är ganska vanligt med äldre böcker som blivit lackade. Jag stöter ju ibland på i kyrkor exemplar av Karl XII:s bibel som lackats. Men då är ofta underlagsskinnet svart eller brunt så man ser inte alls där vilken färg lacket har, men troligtvis gult. Sen finns det ju en del hartser också och fernissor. Kan man ha använt sådant på böcker?
En mer långsökt teori kan vara att ytskiktet/beläggningen bildats ur själva skinnet i sig, ungefär som det gula, tjocka, geléiga och glasartade beläggningar som kan bildas på gamla pergament efter en tid. Men då är det lite märkligt att det är så jämnt fördelat över hela pärmen. Den som har förslag eller kunskaper om detta får gärna höra av sig till mig och berätta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar