torsdag 30 november 2017

Projektet "kyrkornas böcker"... to be continued

Foto: Fanny Stenback

Idag har jag inventerat sista församlingen i Strängnäs stift. Jag besökte Vagnhärad, Västerljung och Trosa landskyrka under dagen. 

Trosa landskyrka.  Foto: Fanny Stenback

Det har varit ett fantastiskt spännande bokprojekt i Strängnäs! När jag började inventera i Strängnäskyrkorna i februari 2016 trodde jag inte att resultatet skulle bli det som det har blivit. Jag och stiftsantikvarie Maria Lantto tänkte först att det inte skulle finnas så mycket böcker i kyrkorna. Jag tänkte att de skulle vara som i Skara stift, fast antagligen lite färre. Men nej, det har fullkomligt svämmat över av böcker i Strängnäs stift! Mängder! Jag är jättestolt över församlingarna. De har inte gallrat så mycket på egen hand, utan väntat och väntat på att någon skulle komma och ta tag i de här gamla böckerna. För det mesta har de förvarats i kartonger och lådor och skåp och bara legat i något arkiv eller hemlig liten skrubb, på vindar eller i skåp i sakristiorna och varit osynliga för omvärlden. Det blev ju lite mer för mig att göra än vad jag först hade planerat, men i gengäld har fått se så otroligt mycket mer material än vad jag kunnat drömma om, och det har varit oerhört lärorikt.

Klassisk kyrklig "lådförvaring". Det här är standard. Foto: Fanny Stenback

Det har visat sig vara av största betydelse att den här typen av bokinventering som jag utför görs. Böckerna som jag tittar på vid inventeringarna är av stort kulturhistoriskt värde. Hela kyrkomiljön med byggnader, målningar, textilier, nattvardssilver, altaruppsatser och - inte minst - biblar och psalmböcker utgör tillsammans en helhet. En helhet som berättar om det kyrkliga kulturarvet som spelat en så stor roll i vårt samhälle i mer än 1000 år. Inte minst böckerna har haft en väldigt betydelsefull koppling till folket, de som levde i socknarna och var församlingsmedlemmar i kyrkorna. Det syns framför allt i psalmböcker och katekeser, husbiblar men även i läkeböcker, sockenapotek, vaccinationshandböcker, läseböcker för barn och böcker om djurhållning, bondeåret och böcker tryckta i Amerika på sent 1800-tal.

 Gustav Vasa bibel. Den första svenska översättningen. Tryckår 1541. Foto: Fanny Stenback

En övrig viktig kategori böcker är musikhandskrifterna. På fyra år har jag hittat ca 8-9 unika musikalier från tidig reformationstid. De är ett viktigt källmaterial i musikhistoria, men också i boktryckarkonstens historia, därför att man ännu inte uppfunnit en bra metod för att trycka både notlinjerna och noterna samtidigt vid den här tiden. Man nöjde man sig med att trycka linjerna, men fyllde i nottecknen för hand, vilket gör att var och en av dessa skrifter är fullständigt unik.


 Nothandskrift i Strängnäs stift. Foto: Fanny Stenback

Inte bara europeiska handskrifter förekommer i våra kyrkor tydligen. En etiopisk handskrift låg plötsligt framför mig. Vi har inte daterat den än, men den är skriven på ett utdött språk, Geéz, som talades av folk i nuvarande Etiopien mellan åren 300-900 e.kr. Språket har lagt grunden bland annat för dagens tigrinya. Boken är en psaltare, och med tanke på bokbandet så är det en teknik som är en mycket tidig variant av bokbindarteknik som uppfanns och användes av det koptiska folket omkring år 600 e.kr, i områdena runt nuvarande Egypten. Gissningsvis har den kommit till kyrkan via missionärer.

Etiopisk handskrift på pergament. Foto: Fanny Stenback

Inkunablerna, de böcker som är tryckta under boktryckarkonstens första 50 år, mellan år ca 1450, då Gutenberg uppfann boktryckarkonsten i västvärlden, till och mer år 1500, är av stort kulturhistoriskt värde. (Incunabula = "ursprung", "lindor" "vagga". Boktryckarkonstens vagga/ursprung
Här förfinade man tryckkonsten och budskapen man framförde i texterna, katolska eller protestantiska, kunde tryckas upp i massutgåvor och spridas till en enormt mycket större grupp av människor än vad de tidigare handskrifterna gjort. Boktryckarkonsten sägs ha lagt grunden till vår demokratiska kultur här i västvärlden, och inkunablerna får stå för stora delar av den kulturyttringen. 

 Tryckt 1498. Foto: Fanny Stenback


 Tryckt 1479. Foto: Fanny Stenback

 Det mest absurda som jag aldrig hade förväntat mig var Rosenhanes bibliotek på ca 100 böcker, de flesta folianter, från tidigt 1600-tal. Vilken lycka att få hålla i den här verken, att få bläddra i dem och fotografera dem. En otrolig kulturskatt! Man kan tänka sig att det är krigsbyten. Många av trycken i samlingen är Franska och Tyska. Vem har haft dem tidigare, och vart fick Schering Rosenhane dessa böcker ifrån? Jag har så många frågor att ställa till mitt material.Det här är ett projekt som aldrig tar slut.

 Fotot. Fanny Stenback

... to be continued...

fredag 24 november 2017

Inkunablerna i kyrkorna

Sorunda inkunabeln, 1479. Foto: Fanny Stenback

Jag har en vän som har berättat för mig att han har pratat med personer som tror att det inte längre finns okända inkunabler att finna i Sverige längre. Låt mig då presentera en bok jag hittade igår! 

 Vad är det där för några ohyvlade, raka träpärmar och tjockt papper?
 Hej vad du ser medeltida ut! Foto: Fanny Stenback

I går inventerade jag den näst sista församlingen i Strängnäs stift. Sorunda församling. Bättre avslutning på ett projekt kan man väl knappast få när det framför ögonen helt plötsligt ligger en gammal inkunabel på en hylla och väntar. 

 Seremones de tempore et de sanctis, 1479. Övers på den första sidan i boken står det skrivet med en 1500-talshandstil "Bonaventura de tempore" och under det "Liber ecclesiae Sorundensis". Vi har här en proviniens på boken som alltså visar att boken har tillhört Sorunda kyrka ända sedan medeltiden. Foto: Fanny Stenback

  Anfanger i rött. Ifyllda för hand. Foto: Fanny Stenback

 Med lite hjälp från ett par kollegor, Elin Andersson KB/Strängnäs domkyrkoförsamling, Pia Letalick Västerås Stadsbibliotek och Tommy Näzell Pixbobooks, har jag fått veta att det är en inkunabel som är tryckt år 1479 i Nederländerna. 

Foto: Fanny Stenback

 Foto: Fanny Stenback

 
 Boken är ganska sliten, men den ska konserveras/restaureras. Kyrkomiljön är inte vilken miljö som helst. Det kan vara en tuff miljö med klimat som kan variera allt ifrån extrem kyla och fuktighet till värme från element, värmeslingor och levande ljus. Därtill har vi också vuxna och barn som rör sig kontinuerligt i den här miljöerna samt skadedjur som möss på vintern, fladdermöss och små insekter året runt. Foto: Fanny Stenback


 På fyra år har jag jobbat mig igenom boksamlingar i omkring 600 svenska kyrkor. Jag har hittar tre stycken inkunabler. Så det är inte en omöjlighet att det dyker upp fler i framtiden heller. 

 Almby inkunabeln, Strängnäs stift. Foto: Fanny Stenback
 
Stenstorp inkunabeln, Skara stift. Foto: Fanny Stenback


tisdag 21 november 2017

Förra veckans seminarium i papperskonservering

I Göteborg hade vi ett seminarium i papperskonservering förra veckan i Studio Västsvensk Konserverings lokaler i Gamlestan. Mötet arrangerades av Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet, Studio Västsvensk Konservering samt Göteborgs Konstmuseum. Jättefint arrangemang! Jag hade möjlighet att delta på torsdagen då jag själv höll i en presentation om bok- och papperskonservering i kyrkomiljöer, det som jag jobbar mest med just nu. På mötet lyssnade vi också på papperskonservator Salvador Munos Vinas som är ett av de stora namnen internationellt när det kommer till papperskonservering och modern konserveringsteori. Jag hade tyvärr inga bilder på mig själv från mitt framförande med här är några bilder på mina kollegor ;) 


 Från seminariet. Foto: FannyStenback

 Föreläsning av Salvador. Foto: Fanny Stenback

Analyser och diskussion kring olika pappersföremål tillsammans med Salvador M.V.
 i Martin Ericsons ateljé på Studio Västsvensk Konservering. Foto: Fanny Stenback