torsdag 15 mars 2018

Konserveringens dag 15:e mars

Konserveringsarbete pågår Foto: Fanny Stenback

Den 15:e mars är det KONSERVERINGENS DAG! och jag och Linda har naturligtvis firat detta i biblioteket under dagen. Konserveringens dag  är ett initiativ av Nordiska Konservatorförbundet - Svenska sektionen, och vi gör det här för att uppmärksamma vårt yrke, sprida information om det vi gör, det vi kan, och vart vi har våra arbetsplatser.

 Konservator på stege Foto: Linda Elvejord

Vårt yrke har jag skrivit om på bloggen förut, men jag kan kortfattat berätta om det igen. Vi arbetar tvärvetenskapligt med främst kemi, kultur- och konstvetenskap, samt praktiskt och hantverksmässigt med föremål och material. Man är som konservator oftast mer eller mindre inriktad på något av de här olika områdena, och man är också ofta specialiserad på en specifik materialgrupp eller föremålskategori. Jag och Linda arbetar med böcker, vilket betyder att vi arbetar med, och är kunniga både kemiskt och hantverksmässigt på material av papper, skinn, och trä, och på de olika tekniker som materialen och föremålen böcker är framställda och producerade på, historiskt och modernt. Jag arbetar dessutom främst med det kulturvetenskapliga förhållningssättet på böcker, medans Linda har arbetat mer praktiskt med materialen tidigare. Tillsammans kompletterar vi varandra väldigt bra här i vårt arbete i biblioteket, samtidigt som vi har samma grundkunskaper och kan fatta gemensamma beslut, efter diskussion, utifrån samma grund. 

Närbild på glob. Foto: Fanny Stenback

 Det vi gör främst är att vi skadeinventerar varje enskild bok och skriver en vård- och underhållsplan för just det specifika objektet. Vi ser över vilka eventuella konserveringsbehov föremålet har på upp till 100 års sikt, och målet är att förlänga böckernas livstid i ca 500 år ytterligare från idag. Helst ska de ju klara sig ännu längre, men böcker är känsliga material, papper och skinn är inte kända för att ha lång hållbarhet, och materialen kräver rätt mycket goda förutsättningar för ett långt - och lyckligt- liv. Det är då i så fall lättare med sten, som t.ex dopfuntar  från 1100-talet, som vi har vi gott om kvar i kyrkorna. Vi fotograferar också böckerna och ska lägga in dem i SACER, Svenska kyrkans nationella föremålsdatabas.

 Brända bokryggar. Foto: Fanny Stenback


 
Bläcker i tre olika kulörer Foto: Fanny Stenback


Äldre böcker med skinnbeklädda träpärmar och med inlagor med text tryckt med oljebaserad tryckfärg, eller handskrivna anteckningar med bläck. På bilderna ovan har vi ryggarna på skinnband som utsatts för en eldsvåda för 150 år sedan, samt en inlaga med 500 år gamla marginalanteckningar skrivet med bläck i olika färger. 

Hur ser vi till att skinnet på böckerna inte torkar, krymper och spricker? Och om det gör det, hur återställer vi det, och hur hindrar vi att större skador på andra delar av boken uppkommer? 
Har joner i de metalloxidbaserade bläckerna vandrat i pappret och skapat accelererad nedbrytning av pappersfibrerna med hjälp av fukt från den kringliggande fuktiga miljön? Vad ser vi för skador idag på bokbanden efter släckningsarbetet med vatten som pågick för 150 år sedan då böckerna brann? Gav räddningsinsatserna efter branden mer skada på boksamlingen än vad själva branden i sig gjorde? Vad blev vinsterna för samlingen med räddningsinsatserna som gjordes? Det här är bland annat några exempel på frågeställningar som jag och Linda diskuterar och försöker besvara, eller hitta lösningar på, när vi arbetar med boksamlingen i Domkyrkobiblioteket.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar