Foto: Fanny Stenback
I juni var jag och arbetade som gästkollega på Riksantikvarieämbetets kulturvårdslaboratorium på Gotland. Jag ansökte om att få bli gästkollega därför att jag inte har något eget laboratorium. En stor del av en konservators jobb kan innebära just att arbeta aktivt i laboratorium och i ateljé. Därför är det mycket bra att Kulturvårdslaboratoriet på RAÄ finns, för oss som inte kan investeria i att bygga ett eget labb med den säkerhet och utrustning som krävs. Jag kan verkligen rekommendera andra konservatorer att åka dit, det var jätteroligt, och fantastiskt bra hjälp och handledning fick jag av kemisterna som arbetar där! =)
Foto: Fanny Stenback
Anledningen till varför jag ansökte om att få komma till laboratoriet, var att jag vid en inventering av böcker i en kyrka, hittat 10 stycken medeltida pergamenthandskrifter som var infärgade med en läskig, grön färg. Grön färg får mig att bli skarpt misstänksam, det har jag fått lära mig på färgläran-kurserna när jag läste på konservatorskolan i Göteborg. Jag berättar detta, därför att jag har fått många frågor från folk hur jag kunde anta att färgen var giftig, och det är faktiskt en relevant fråga. Om man arbetar med fysiska material, så är goda materialkunskaper självklart A och O!!! Det kan alltså rent av vara FARLIGT att arbeta med fysiska material om du inte har grundkunskaperna om dem, så se till att ha rätt typ av utbildning för rätt typ av jobb. (Jag rekommenderar varmt konservatorprogrammet (180 hp) i Göteborg för den som vill arbeta med fysiska material och föremål och förstå dess historia och kontext, samt deras materialkemi och framställningsmetod samt hur materialen bryts ner i fel miljö/ bevaras i rätt miljö.)
Riksantikvarieämbetets arbete med gifter i samlingar länkar jag till här...
... och här.
Det här skåpet var vad jag möttes av när jag kom till kyrkan i april 2017.
Foto: Fanny Stenback
När jag öppnade det här skåpet så insåg jag att här kunde jag inte arbeta utan skyddskläder. Jag fick komma tillbaka en annan dag med bättre utrustning. I de mörka lådorna på nedersta hyllan fann jag pergamenten, och jag fick en jättedålig magkänsla när jag hanterade dem. Det kändes väldigt olustig, och jag lade allt i en låda och skrev en lapp till församlingen att de inte fick öppna lådan, för innehållet behövde undersökas på laboratorium. Därefter ansökte jag om möjligheten att få komma till Riksantikvarieämbetet. Ett år senare, när jag fått min ansökan beviljad, åkte jag tillbaka och hämtade pergamenten.
Med skyddskläder packar jag om pergamenten inför transporten till Visby.
Foto: Fanny Stenback
Foto: Fanny Stenback
Jag och kemisterna Kaj och Sara på Riksantikvarieämbetets Kulturvårdslaboratorie.
Foto: Fanny Stenback
Jag och Kaj tittar på prover i mikroskop. Foto: Sara Norrehed
Foto: Fanny Stenback
Foto: Fanny Stenback
Med olika undersökningsmetoder som innebär att man analyserar förekomsten av specifika grundämnen i ett visst material eller pigment, kunde vi få en mycket klar uppfattning om att det fanns ett mycket giftigt ämne på samtliga 10 pergamenten. Därför förpackade jag alla pergament i tätförslutande plastpåsar för att de inte ska damma giftiga partiklar, och för att folk inte ska ta på dem och riskera att få i sig de giftiga partiklarna, som alltså kan leda till döden i värsta fall. Just nu är pergamenten återigen förvarade i kyrkan, därför att Kulturmiljölagen säger att kyrkliga föremål med kulturhistoriskt värde ska förvara där de sedan länge hör hemma. Dock ligger pergamenten fortfarande inplastade, och de förvaras i en genomskinlig plastlåda med lock. Plast är inte ett bra sätt att konservera något på i längden, då de stänger in fukt och kan få organsikt material att börja mögla. Pergamenten måste därför få en ny konservering, jag vet bara inte vilken lösning som är lämplig, och vem vill ta på sig ett sådant uppdrag? Kom gärna till mig med förslag på vad jag ska göra med dem.
Foto: Fanny Stenback
Foto: Fanny Stenback
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar