 |
| Bibel från 1635. Bild: T. Bergsten |
Jag har under snart 2 år jobbat med uppsatser och projekt som syftar till att ta reda på mer om kyrkans böcker, och arbetat ut riktlinjer för vilka böcker som ska bevaras, och hur de ska bevaras inför framtiden och kommande generationer. Böcker är ju som sagt ett brett område. Man har ju allt från litteraturen och innehållet till bokens material, hantverk och framställning. Formgivningen är en viktig aspekt, bokens ägare och deras livsförhållanden, och inte minst syftet och bakgrunden till bokens uppkomst. Jag medger att det har krävt en hel del tankearbete och bollande av argument fram och tillbaka. Vi kan inte ha en värld där vi sparar på allt! Något måste falla bort.
När väl sådana frågor är utredda måste man dessutom övertyga omgivningen om varför man har resonerat som man har gjort. Vilka motargument det finns! Det bästa motargumentet jag har hört är den att eftersom det redan finns ett ex på Kungliga biblioteket så är det onödigt att det också sparas på andra håll, exempelvis i kyrkor. Som om inte enskilda objekt har en egen historia att berätta, och som om de inte fyllt ett syfte i det sammanhang där det har befunnit sig.
Därför blir det extra roligt när man hittar föremål som bär vittnesmål om hur någon vårdat och tagit hand om det lång tid innan jag kom in i bilden. Igår fick jag ett mail av en person från Svenska kyrkan som undrade lite om en bok.
Titelsida. Bild: T. Bergsten
 |
| Mässingspännen i form av en kung som spelar harpa. Hans rock känns lite renässans, eller hur? Bild: T. Bergsten |
En intressant sak var den handskrivna text som en gammal kyrkvärd präntat ner på bokens försättsblad redan på 1800-talet:
"Dänna Heliga Bibel är
trÿckt i Holland i staden Leÿden.
Dän 16 april år äfter frälsarens
Jesu Christi Nåderika börd
et tusende sex hundra och På
dä tretionde fempte och är
således twå hundrade år gam=
mal here Jesu bewara då wåra
gamla och heliga biblar så hädan
äfter som hit tils i från tÿraners
hand som är et Lius och Ledare för
os och wåra äfter Kommande til
dät ewiga Lifwet ia här du har
Lefwat at din ord skal stå fast alla
skule Jord och himel falla
Sällstorp D 24 Marts 1836
Johan Aron Hansson
Kÿrkowärd" (T. Bergsten)
Just meningen "...here Jesu bewara då wåra gamla och heliga biblar så hädan äfter som hit tils i från Tyraners hand som är et Lius och Ledare för os och wåra äfter Kommande..." talar ju till oss om hur viktigt det var för dem som levde då att vi, som skulle komma att leva så långt senare, skulle få ta del av de texter och föremål som var så viktiga för dem i deras liv. Det är lite rörande faktiskt. Vad finns det inte för saker/händelser/situationer/platser som signalerar något för oss idag och som vi verkligen vill berätta för dem som kommer imorgon? Det här belyser ju också hur viktigt vårt arbete är, vi som arbetar som kulturvårdare och med kulturarv.
Ett annat liknande exempel upptäckte jag under min inventering i Skara stift. Två kyrkohandböcker hade tillvaratagits och renoverats 1947, och därefter fått en påminnelse om detta inskrivet på försättsbladen.
"Räddad undan förstörelse och renoverad 1947"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar