Kategorisering och bedömningskriterier för kulturhistoriskt värdefulla böcker

När man väl står där med alla böckerna framför sig är det inte så lätt att avgöra vad som bör vara med på inventarieförteckningarna eller inte. På många håll finns det väldigt mycket böcker. För många, tror jag att vissa tycker. Men i väldigt många kyrkor finns det samtidigt ingenting sparat. Papper, skinn och trä som böcker är gjorda av, är tyvärr mycket förgängliga material med en kort överlevnadstid. Livslängden ser inte ut att vara mer än omkring 500 år för kyrkornas böcker, därför har jag försökt att vara mer mån om att fånga in böcker hellre än att försöka att sålla bort böcker.

Arbetsmetoden för bedömning bygger på den sammanställning som jag gjorde tillsammans med en referensgrupp, av det material som kunde läggas fram efter det stora övergripande inventeringsprojektet av böcker som jag utförde i Skara stift år 2014-2015. I Skara stift inventerade jag omkring 400 kulturmiljöskyddade kyrkor och fick därmed ett enormt stort arbetsmaterial att utgå ifrån. Jag studerade under tiden bokhistoria vid Lunds universitet, samt intervjuade kollegor som arbetat länge med andra föremålskategorier inom Svenska kyrkan, exempelvis textilier, metaller, byggnader mm. Jag ville lägga en gemensam grund med de övriga materialkategorierna men samtidigt utvärdera kyrkornas böcker utifrån det unika med just boken, bokproduktion, bokhistoria och materialhistoria. 

Sammanställningen blev till ett par väl avvägda, vägledande riktlinjer för alla stift och församlingar i hela Sverige, och kriterierna jag använder är de samma för alla kyrkor och församlingar i Svenska kyrkan. Om man behöver veta mer om kyrkornas böcker och hur vi bedömer dessa, kan man kontakta mig eller få mina rapporter från respektive stift. Jag gör en kortare sammanfattning nedan:

 

Vi/jag har delat in kriterierna i tre nivåer:

Kategori 1 – Hit räknas böcker med högt kulturhistoriskt värde, som bör tas upp på inventarieförteckningen. Till exempel böcker och styrdokument som aktivt har använts och varit i bruk i kyrkorna, eller som använts för att undervisa och sprida kristendomen. Det gäller bland annat alla olika slags typer av biblar och psalmböcker, orgelböcker, missalen, kyrkohandböcker, kyrkolagen, och katekeser. Även söndagsskoleböcker, evangelieböcker, postillor och kyrkohistorieböcker kan ingå i den här kategorin om de är i normalfungerande skick. Böcker med mycket högt kulturvärde bör alltid tas med på invetarieförteckningen oavsett vilket skick det är i.

Kategori 2 – Hit räknas böcker som har ett visst kulturhistoriskt värde men som av olika skäl inte behöver prioriteras till inventarieförteckningen. Det kan handla om böcker som är i väldigt dåligt skick (mycket mögliga och råttätna eller extremt skadade bokband) så vida de inte är sällsynta, väldigt unika, eller varit mycket viktiga för den svenska gudstjänsten, då ska de upp på förteckningen ändå.

Även böcker som inte haft en direkt betydelse för gudstjänsten men som ändå haft inflytande på befolkningen och kyrkans verksamhet i stort, hamnar i den här kategorin, tex uppbyggelselitteratur, äldre författninssamlingar och cirkulär, skol- och undervisningsböcker för söndagsskola, skolplanscher, böcker som ej varit i officiellt bruk, faksimiler samt kyrkohandböcker från 1900-talet.

Kategori 3 – Hit räknas böcker som kan gallras. Till exempel böcker som är tryckta och utgivna efter år 1950, moderna författningar, moderna psalmböcker med plastpärmar som tjänats ut, gästböcker, broschyrer, bruksböcker med stora, svåra och omfattande skador av mögel, materialförluster och skadedjursangrepp i kombination, som tex psalmböcker och bruksbiblar från 1800- och 1900-talet.

Den värdefulla massproduktionen av böcker

Hoppas att ni hade en riktigt bra påsk!

Så roligt det är att se att jag har trafik på bloggen, och att fler dessutom hittar hit =) 

Idag tänkte jag för det första berätta att jag inte längre har kvar min ateljé i Stockholm. Då kostnaderna blev för höga för mig, så var jag tvungen att säga upp det kontraktet i julas, annars hade inte SCRIPTUM överlevt våren 2023. Det är otroligt tråkigt att Sverige just nu är som ett sjunkande skepp på så många plan, men vi får väl hoppas att det löser sig med tiden. Tills ekonomin har stabiliserats håller jag igång min ateljé hemifrån i Uppsala, och det funkar ju bra det med ett tag. 

 

 

Nu ska jag prata lite om en av mina nördiga passioner. Masstryck! Jag är kanske inte den vanligaste formen av "bibliofil" , eller så är jag kanske en uppdaterad version, anno 2023. Till skillnad från många andra bibliofiler så är jag oerhört intresserad av "mängder". Jag blir alltså väldigt glad av att se samma bok förekomma om och om igen på många platser. När jag varit ute och jobbat har många av de äldre generationers bokmänniskor jag mött snarare förkastat masstryck och beklagat sig över hur mycket det finns av dittan och dattan här och där. Endast det unika exemplaret är värt att diskutera, och det ska helst vara värt en betydande ekonomisk summa också för att vara intressant. Jahapp. Jag måste säga att jag är extremt trött på den här inställningen. Jag tycker den är torftig och ganska ointellektuell.

När en bok förekommer ofta på många platser och kanske har getts ut i flera upplagor, så är det ett tecken på att denna bok har haft ett stort inflytande på samhället och på de människor som levt där och tagit del av bokens innehåll. Ett enskilt unikt tryck kan vara intressant på sitt sätt som unikum, men det har ju knappast haft ett överväldigande inflytande över den stora massan, eller format en stor grupp människors upplevelse av sin tillvaro. Jag tycker om att se konkreta bevis på sådant som faktiskt har spelat roll och präglat oss som samhälle på riktigt. Lite enkelt kan man sammanfatta det som att ju fler av KarlXII:s biblar jag hittar, desto mer intresserad blir av av detta fenomen med massproduktion.

Bokens betydelse som kulturobjekt skiljer sig på många sätt åt från andra konstnärligt framställda kulturobjekt i till exempel kyrkor. Man kan inte riktigt applicera samma bedömningskriterier och synsätt på böckerna och på musiken som man gör med föremål som har fyllt ett mer konstnärligt syfte i kyrkorummet. Böckernas primära syfte har varit att sprida budskap, och det sekundära syftet har varit att dekorera. Därför är jag väldigt överbeskyddande med vissa tryck som framgår i mängder, exempelvis handböcker och psalmböcker, och det gör ingenting för mig om de är fula heller, så länge de bara finns, så blir jag glad!

Den andra aspekten som jag tycker är viktig att förstå när det kommer till masstryck, är relationen mellan försämrade materiella kemiska och strukturella egenskaper i boken i relation till dess förmåga att överleva över tid. 

Det material som trycktes i stor skala under 1800- och första halvan av 1900-talet kommer inte att överleva lika länge som exempelvis böcker från 1700-talet där man tex importerade alfa-cellulosa för papperstillverkning! Det finns en poäng med att skydda 1800-tals materialet i enlighet med kulturmiljölagen. Annars riskerar en hel hundraårig epok av bokproduktion gå förlorad i förtid, och dessutom försvinna ur historien före alla andra tiders bokhistoria. 

Lite längre fram kommer jag att dela med mig av fler tankar på det här ämnet om sådant som jag har sett och kommit fram till i min vardag som bokinventerare/konservator/antikvarie i Svenska kyrkan. 

Ha det gött så länge!

Hålla fokus på kärnuppgiften del 1

 

Glad 2:a april!

Jag tänkte att jag inte skulle skriva ett inlägg igår, för att ingen skulle få för sig att det var ett aprilskämt!

Efter en yr vecka med "kristallsjukan" har jag nu kommit tillbaka hyfsat och satt igång med diverse arbetsuppgifter igen. Dels skriver jag ett par åtgärdsförslag på böcker och biblar till ett par kyrkor, i samarbete med några andra konserveringsfirmor här i Stockholm. Böcker är svårt och komplext, med många olika, mer eller mindre sköra material inblandade, men också till stor del en konstruktion. Det är inte bara materialen som ska bevaras, utan hela konstruktionen. Därför är kunskap i bokbinderi den viktigaste baskunskapen inom bokkonservering.  

 

 Ibland måste jag repetera för mig själv de stora dragen i mina dagliga arbetsuppgifter, för att hålla mitt fokus. Här är en mycket kortfattad sammanfattning som jag skrev ihop igår kväll till några församlingar som jag arbetar med just nu:

Boken kan räknas till ett av kyrkans viktigaste föremål. Boken är från allra första början en kristen innovation. De äldsta, kristna koptiska församlingarna i nuvarande områden motsvarande Egypten i Nordafrika, uppfann konsten att binda ihop buntar av torkade papyrusblad med texter av heliga skrifter, till bläddringsbara böcker med pärmomslag av något hårdare och mer skyddande material runt inlagorna. En teori forskarna har är att de kristna församlingarna på så sätt enklare kunde skilja ut sina skrifter från de judiska, som ju var skrivna på rullar.

Konsten att binda böcker utvecklades och spred sig vidare österut och norrut via missionerande präster och munkar, och kanske handelsmän, allt medan olika områden i Europa kristnades. Den tidiga medeltida bokvarianten kallas för kodex. Det var heliga texter skrivna för hand, med bläck på underlag av papyrus. Ofta var de rikligt dekorerade med vackert bemålade och förgyllda anfanger och miniatyrmotiv, föreställande allt från helgon till fabler eller stadsmotiv, till rikt utsmyckade ornamenteringar och blomrankor.

År 1450 uppfann Johan Gutenberg i Tyskland konsten att trycka texter med lösa bokstavstyper som sattes ihop till ord i en tryckpress. Boktryckarkonsten revolutionerade de medeltida samhällena och kyrkan. Nu kunde stora upplagor av massreproducerade texter på kort tid tryckas upp och fördelas ut över stora områden. Reformationen som startade med Marin Luther i Tyskland vid de här tiden, tog hjälp av den nya boktryckartekniken för att sprida ut sitt budskap till församlingarna på det tyska modersmålet. Även i Sverige utnyttjade Gustav Vasa boktryckarkonsten för att ge ut en bibel på det svenska språket, Biblia Thet är all Then Helga Skrifft på Swensko, år 1541, som blev rikstäckande och lade dels grunden för ett enhetligt svenskt skriftspråk, samt en samlad stadskyrka.

I Sverige har vi tre stycken officiella bibelöversättningar och fem officiella biblar. Det är Gustav Vasa bibelöversättning till svenska,år 1541, Gustav II Adolfs bibel (med uppdateringar och tillägg i texterna) från år 1618, Karl XII:s bibel år 1703, Gustav V:s bibelöversättning år 1917, samt den senaste översättningen, den så kallade Bibel 2000 från år 2000, då den svenska staten och kyrkan skildes åt.

Förutom biblar kunde även rikliga uppsättningar av liturgiskt och juridiskt bok- och arkivmaterial tryckas upp och spridas över hela landet. Det här var en förutsättning för att den sammanhållna, protestantiska statskyrkan skulle kunna byggas upp i Sveriges alla landsändar samt Finland. Kyrkan fungerade i mångt och mycket som statens förlängda arm ut på landsbygden, under en tid av cirka 500 år.

Böcker från den protestantiska stadskyrkan, som idag kan räknas till vårt bokhistoriska kyrkliga kulturarv, kan vara exempelvis biblar på folkspråk, psalmböcker, kyrkolagböcker, författningssamlingar, katekeser, kyrkohandböcker, söndagsskoleböcker, läkeböcker, evangelier, kyrklig uppbyggelselitteratur och postillor. De i stor skala massproducerade bokupplagorna som skulle ut till var och en av våra ca 3500 kyrkor, är kan man säga, den stora poängen med den senaste 500-åriga boktraditionen vi haft inom kyrkan. Materialen som använts vid den storskaliga produktionen har inte varit av samma goda kvalitet som de äldre, medletida kodexarna, och därför räknar vi med en kortare livslängd och ett mycket högre förfall av de böcker som tillkommit sedan 1600-talet. 

Jag hjälper alla församlingar i Sverige med att komma tillrätta med den här svåra kategorin av föremål i våra kyrkor. Vi går igenom vad som ska bevaras och tas med i SACER, samt om det finns exemplar som kan gallras eller som borde konserveras. Jag rekommenderar inventraieansvariga i församlingar att ta direktkontakt med mig vid frågor eller behov av hjälp angående denna föremålskategori. 

 Glad påsk mina vänner!