Glad 2:a april!
Jag tänkte att jag inte skulle skriva ett inlägg igår, för att ingen skulle få för sig att det var ett aprilskämt!
Efter en yr vecka med "kristallsjukan" har jag nu kommit tillbaka hyfsat och satt igång med diverse arbetsuppgifter igen. Dels skriver jag ett par åtgärdsförslag på böcker och biblar till ett par kyrkor, i samarbete med några andra konserveringsfirmor här i Stockholm. Böcker är svårt och komplext, med många olika, mer eller mindre sköra material inblandade, men också till stor del en konstruktion. Det är inte bara materialen som ska bevaras, utan hela konstruktionen. Därför är kunskap i bokbinderi den viktigaste baskunskapen inom bokkonservering.
Ibland måste jag repetera för mig själv de stora dragen i mina dagliga arbetsuppgifter, för att hålla mitt fokus. Här är en mycket kortfattad sammanfattning som jag skrev ihop igår kväll till några församlingar som jag arbetar med just nu:
Boken kan räknas till ett av kyrkans viktigaste föremål. Boken är från allra första början en kristen innovation. De äldsta, kristna koptiska församlingarna i nuvarande områden motsvarande Egypten i Nordafrika, uppfann konsten att binda ihop buntar av torkade papyrusblad med texter av heliga skrifter, till bläddringsbara böcker med pärmomslag av något hårdare och mer skyddande material runt inlagorna. En teori forskarna har är att de kristna församlingarna på så sätt enklare kunde skilja ut sina skrifter från de judiska, som ju var skrivna på rullar.
Konsten att binda böcker utvecklades och spred sig vidare österut och norrut via missionerande präster och munkar, och kanske handelsmän, allt medan olika områden i Europa kristnades. Den tidiga medeltida bokvarianten kallas för kodex. Det var heliga texter skrivna för hand, med bläck på underlag av papyrus. Ofta var de rikligt dekorerade med vackert bemålade och förgyllda anfanger och miniatyrmotiv, föreställande allt från helgon till fabler eller stadsmotiv, till rikt utsmyckade ornamenteringar och blomrankor.
År 1450 uppfann Johan Gutenberg i Tyskland konsten att trycka texter med lösa bokstavstyper som sattes ihop till ord i en tryckpress. Boktryckarkonsten revolutionerade de medeltida samhällena och kyrkan. Nu kunde stora upplagor av massreproducerade texter på kort tid tryckas upp och fördelas ut över stora områden. Reformationen som startade med Marin Luther i Tyskland vid de här tiden, tog hjälp av den nya boktryckartekniken för att sprida ut sitt budskap till församlingarna på det tyska modersmålet. Även i Sverige utnyttjade Gustav Vasa boktryckarkonsten för att ge ut en bibel på det svenska språket, Biblia Thet är all Then Helga Skrifft på Swensko, år 1541, som blev rikstäckande och lade dels grunden för ett enhetligt svenskt skriftspråk, samt en samlad stadskyrka.
I Sverige har vi tre stycken officiella bibelöversättningar och fem officiella biblar. Det är Gustav Vasa bibelöversättning till svenska,år 1541, Gustav II Adolfs bibel (med uppdateringar och tillägg i texterna) från år 1618, Karl XII:s bibel år 1703, Gustav V:s bibelöversättning år 1917, samt den senaste översättningen, den så kallade Bibel 2000 från år 2000, då den svenska staten och kyrkan skildes åt.
Förutom biblar kunde även rikliga uppsättningar av liturgiskt och juridiskt bok- och arkivmaterial tryckas upp och spridas över hela landet. Det här var en förutsättning för att den sammanhållna, protestantiska statskyrkan skulle kunna byggas upp i Sveriges alla landsändar samt Finland. Kyrkan fungerade i mångt och mycket som statens förlängda arm ut på landsbygden, under en tid av cirka 500 år.
Böcker från den protestantiska stadskyrkan, som idag kan räknas till vårt bokhistoriska kyrkliga kulturarv, kan vara exempelvis biblar på folkspråk, psalmböcker, kyrkolagböcker, författningssamlingar, katekeser, kyrkohandböcker, söndagsskoleböcker, läkeböcker, evangelier, kyrklig uppbyggelselitteratur och postillor. De i stor skala massproducerade bokupplagorna som skulle ut till var och en av våra ca 3500 kyrkor, är kan man säga, den stora poängen med den senaste 500-åriga boktraditionen vi haft inom kyrkan. Materialen som använts vid den storskaliga produktionen har inte varit av samma goda kvalitet som de äldre, medletida kodexarna, och därför räknar vi med en kortare livslängd och ett mycket högre förfall av de böcker som tillkommit sedan 1600-talet.
Jag hjälper alla församlingar i Sverige med att komma tillrätta med den här svåra kategorin av föremål i våra kyrkor. Vi går igenom vad som ska bevaras och tas med i SACER, samt om det finns exemplar som kan gallras eller som borde konserveras. Jag rekommenderar inventraieansvariga i församlingar att ta direktkontakt med mig vid frågor eller behov av hjälp angående denna föremålskategori.
Glad påsk mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar