Hoppas att ni hade en riktigt bra påsk!
Så roligt det är att se att jag har trafik på bloggen, och att fler dessutom hittar hit =)
Idag tänkte jag för det första berätta att jag inte längre har kvar min ateljé i Stockholm. Då kostnaderna blev för höga för mig, så var jag tvungen att säga upp det kontraktet i julas, annars hade inte SCRIPTUM överlevt våren 2023. Det är otroligt tråkigt att Sverige just nu är som ett sjunkande skepp på så många plan, men vi får väl hoppas att det löser sig med tiden. Tills ekonomin har stabiliserats håller jag igång min ateljé hemifrån i Uppsala, och det funkar ju bra det med ett tag.
Nu ska jag prata lite om en av mina nördiga passioner. Masstryck! Jag är kanske inte den vanligaste formen av "bibliofil" , eller så är jag kanske en uppdaterad version, anno 2023. Till skillnad från många andra bibliofiler så är jag oerhört intresserad av "mängder". Jag blir alltså väldigt glad av att se samma bok förekomma om och om igen på många platser. När jag varit ute och jobbat har många av de äldre generationers bokmänniskor jag mött snarare förkastat masstryck och beklagat sig över hur mycket det finns av dittan och dattan här och där. Endast det unika exemplaret är värt att diskutera, och det ska helst vara värt en betydande ekonomisk summa också för att vara intressant. Jahapp. Jag måste säga att jag är extremt trött på den här inställningen. Jag tycker den är torftig och ganska ointellektuell.
När en bok förekommer ofta på många platser och kanske har getts ut i flera upplagor, så är det ett tecken på att denna bok har haft ett stort inflytande på samhället och på de människor som levt där och tagit del av bokens innehåll. Ett enskilt unikt tryck kan vara intressant på sitt sätt som unikum, men det har ju knappast haft ett överväldigande inflytande över den stora massan, eller format en stor grupp människors upplevelse av sin tillvaro. Jag tycker om att se konkreta bevis på sådant som faktiskt har spelat roll och präglat oss som samhälle på riktigt. Lite enkelt kan man sammanfatta det som att ju fler av KarlXII:s biblar jag hittar, desto mer intresserad blir av av detta fenomen med massproduktion.
Bokens betydelse som kulturobjekt skiljer sig på många sätt åt från andra konstnärligt framställda kulturobjekt i till exempel kyrkor. Man kan inte riktigt applicera samma bedömningskriterier och synsätt på böckerna och på musiken som man gör med föremål som har fyllt ett mer konstnärligt syfte i kyrkorummet. Böckernas primära syfte har varit att sprida budskap, och det sekundära syftet har varit att dekorera. Därför är jag väldigt överbeskyddande med vissa tryck som framgår i mängder, exempelvis handböcker och psalmböcker, och det gör ingenting för mig om de är fula heller, så länge de bara finns, så blir jag glad!
Den andra aspekten som jag tycker är viktig att förstå när det kommer till masstryck, är relationen mellan försämrade materiella kemiska och strukturella egenskaper i boken i relation till dess förmåga att överleva över tid.
Det material som trycktes i stor skala under 1800- och första halvan av 1900-talet kommer inte att överleva lika länge som exempelvis böcker från 1700-talet där man tex importerade alfa-cellulosa för papperstillverkning! Det finns en poäng med att skydda 1800-tals materialet i enlighet med kulturmiljölagen. Annars riskerar en hel hundraårig epok av bokproduktion gå förlorad i förtid, och dessutom försvinna ur historien före alla andra tiders bokhistoria.
Lite längre fram kommer jag att dela med mig av fler tankar på det här ämnet om sådant som jag har sett och kommit fram till i min vardag som bokinventerare/konservator/antikvarie i Svenska kyrkan.
Ha det gött så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar