fredag 20 oktober 2017

Boken och bevarandet

Hur bevarar man en bok på ett bra sätt om man inte vet vad som är värt att bevara? Hur vet man vad som är värt att bevara? Hur mycket har kastats eller förvanskats på olika sätt bara för att man inte haft kunskapen?

Här är några chockande exempel som jag nyligen har påträffat i ett par kyrkor under sommaren och som bevisar på varför en diskussion om bokkonservering behövs.

Ingenting på ytan avslöjar vad som finns i boken. Enda anledningen till varför jag upptäckte dessa böcker är på grund av deras format. Jag överblickar tusentals och åter tusentals böcker varje månad.  Jag har lärt mig att se de stora dragen. Jag ser det avvikande. Det som inte borde vara där, eller det som har något med sig som inte stämmer. Ett 1500-tals format i ett 1800-tals bokband till exempel.

 Bok 1. Bandet från 1800-talet men formatet från 1500-talet fick mig att reagera.
 Foto: Fanny Stenback
 
 Bok 1. Vid en titt i boken kunde jag konstatera en handbok från år 1541. 
Samma år som Vasa-bibeln gavs ut. Foto: Fanny Stenback

Bok 1. Inte nog med det. Längre bak i boken fanns "Een liten sångbok" med noter inskrivna för hand på tryckta notstreck. Det här är från tiden då man inom tryckerikonsten ännu inte hade lärt sig att trycka både notlinjer och noter på samma gång. Det är högaktuellt material inom den musikhistoriska forskningen. 
Foto: Fanny Stenback

 Bok 2. Ett modernt band, bundet på 1900-talet. Platt rygg med skinn som inte ens är slitet. Visst, fint band (tack riksarkivet), men inte lätt att se på utsidan, när den står i en bokhylla, att boken egentligen är från 1500-talet. Återigen var det formatet som avslöjade innehållet åt mig. När jag skannade bokhyllan med ögat såg jag direkt att något inte stämde med den här boken. Foto: Fanny Stenback

 Bok 2. Här visade den sig innehålla en handbok från år 1548. Alla dessa handböcker från 1548 har haft handskrivna noter på tryckta notlinjer, och det hade denna boken också. Unikt källmaterial om vår tidigaste musik under reformationstiden. Foto: Fanny Stenback

Bok 3. Ingenting på utsidan avslöjar att den här boken är från 1400-talet. Foto: Fanny Stenback

Bok 3. Ooops! Ett Breviale Scarense. Helt okänt exemplar.
Foto: Fanny Stenback



 

onsdag 18 oktober 2017

Boken och konserveringen

  Nyligen hittad handskrift. Foto: Fanny Stenback

I förra veckan hade jag ett föredrag om Strängnäs domkyrkobibliotek på det symposie som Domkyrkoförsamlingen med Aspö arrangerade med anledning av den katalog över samlingen som f.d. domkyrkobibliotekarie Ragnhild Lundgren arbetat med och nyligen färdigställt. På symposiet talade jag lite om bland annat vård- och konserveringsbehoven i biblioteket. Jag talade även lite allmänt om vad konservering är, vad en konservator gör, och vad som ingår i utbildningen till konservator. 

När man utbildar sig till konservator i Sverige så läser man en utbildning i övergripande kulturvård med inriktning mot konservering. Man kan läsa kulturvård med inriktning mot bebyggelse och byggnadsantikvarie eller mot slöjd, eller trädgård och naturlandskapsvård också. 
Konservering är ett yrke som är mycket internationellt förankrat. Som konservator förhåller man sig professionellt till bland annat ICOM´s etiska regler som många museer världen över och dess anställda har anslutit sig till. Det finns kulturvårdsteorier som lett fram till den grund som konservatorsyrket står på idag. Bland annat arbetar man efter tumreglerna att inte göra onödigt många ingrepp på ett föremål, eller att inte förvanska ett föremåls integritet, historia, funktion mm. 

När jag läste utbildningen med inriktning mot papper och böcker i Göteborg mellan åren 2011-2014, så upptäckte jag att det märkligt nog låg till så att man förhöll sig lite olika till de här reglerna beroende på vilken föremålsgrupp eller materialgrupp man hade att göra med. Väldigt märkligt. Man ska väl inte värdera ett föremål efter föremålskategori när det kommer till konservering, utan i första hand ska man väl utgå ifrån föremålets kulturhistoriska värde? Det här funderade jag mig nästa tokig över under utbildningen, varför det var såhär, när det inte borde vara såhär. Jag insåg också att böcker som föremålskategori verkade vara nästan helt satta ur sitt sammanhang i Sverige. Noll diskussion om konserveringetik, konserveringsbehov, konserveringmetoder m.m. I Italien var det en annan sak. När jag var på studieresa till Italiens motsvarighet till vårt KB, så diskuterade de böcker ungefär som när andra konservatorer diskuterar måleri eller textilier. Där kände jag igen mig, och jag insåg att jag helt enkelt måste börja fundera över vilken framtid bokkonservering har i Sverige.

Jag visste inte då hur rätt ute jag var. Nu i våras lämnade nämligen sista kullen papperskonservatorer Göteborgs universitet. Utbildningen i Sverige läggs ner, trots att behoven är enorma på institutionerna. Både på forskning och på aktiv konservering. Man tror inte att det är sant att ett rikt och skrytsamt land som Sverige har sjunkit till den nivån, men så är det. Arbetsmarknaden för bok- och papperskonservatorer är så dålig, att det under de senaste 10-20 åren varit en överutbildning av papperskonservatorer trots att det bara utbildats ca 5-7 stycken vart tredje år.

Jag har valt att arbeta och lägga mitt fokus väldigt mycket på det kyrkliga kulturarvet. När det gäller kyrkliga kulturarvsföremål så omfattas dessa av Kulturmiljölagen. Här kommer inte böckerna undan. De ska bevaras och vårdas väl, liksom övriga inventarier i kyrkorna. Här måste bokkonserveringen blomstra om kyrkans böcker ska ha någon framtid. Därför har jag till min stora glädje fått i uppgift av Svenska kyrkan att se över de egentliga behoven av ett av vårt lands finaste och mest unika bokkulturarv som vi har i Strängnäs domkyrkobibliotek. Detta jobb ska jag och min kollega Linda Elvejord, som också är bokkonservator, göra under nästa år. Vi kommer att mejsla fram en hel del intressanta perspektiv på bokens kulturvärde, bokkonservering, kyrkornas bokkulturarv med mer och har vi möjligheten så skriver vi kanske en bok på vägen om det hela.

söndag 8 oktober 2017

Symposium om domkyrkobiblioteket i Strängnäs domkyrka

I fredags hölls det ett symposium om domkyrkobiblioteket i Strängnäs domkyrka. Jag var en av föreläsarna som medverkade med min föreläsning "Material och miljö - en boksamlings förmåga att överleva ett halvt millennium och kanske i 500 år till". Här är några bilder därifrån. Tack Linda Elvejord för foto och tack domkyrkobibliotekarie Elin Andersson för supersnyggt arrangemang!


Foto: Linda Elvejord

                                                                                 Foto: Linda Elvejord