Nytt år, nya kyrkor, ny lokal, nya uppdrag

 Stora Malm kyrka Foto: Fanny Stenback

Det nya året startar jag upp med att inventera i Katrineholm i tre dagar. Jag har en praktikant med mig, Sara, som är student på konservatorprogrammet vid Göteborgs universitet. I dag var det verkligen till stor hjälp att vara två stycken ute på fältet. I Stora Malms kyrka fanns det här fantastiska bokskåpet! Det tog några timmar att gå igenom allt material, för det fanns många spännande böcker att titta på och prata om här. Ibland är det skönt att ha med sig någon mer som man kan bolla lite idéer och tankar med. 

 Originellt bokskåp inbyggt i ett valv ovanpå textilförvaringen Foto: Fanny Stenback

 Sara plockar ner böckerna Foto: Fanny Stenback

Vi hittade bland annat 6 stycken stora folianter med vetenskap och teologi på latin från tidigt 1600-tal, flera av dem Nurnbergtryck, bundna som renässansband med tjocka träpärmar, mässingsspännen och blindförgyllt skinn. Små svenska psalmböcker från år 1645 (observera: detta är tidigt), svenska mässböcker från tidigt 1600-tal, och den svenska bokens bok: en Gustav Vasa bibel. Visserligen ett exemplar av GVB med en ganska extremt tragikomisk historia bakom sig vilket ledde till att vi hade svårt att hålla oss för skratt... dock kommer den att bli ett bra varnande exempel. Se gärna bilderna jag lade upp på instagram: scriptum_konservering

 Lerbo kyrka Foto: Fanny Stenback

Ibland måste man bara få testa på... att få ringa i en kyrkklocka som man trampar i gång! Härligt att känna schvunget och höra det första klangen i klockan. I Lerbo kyrka finns en klocka som är från 1500-talet. Varför Gustav Vasa inte tog den vet man inte. Kanske man hade råd att betala i pengar istället för med klockmetallen, eller så är den gjuten lite senare. Men det är ändå rätt så fantastiskt att den finns kvar.

 Jag trampar igång en kyrkklocka i Lerbo Foto: Sara Karlsson

Klocka från 1500-talet Foto: Fanny Stenback

NYHET för i år är att jag har fixat en ny, bra arbetslokal och kontor åt min verksamhet här i Strängnäs! Nya besöksadressen är: SCRIPTUM papperskonservator Fanny Stenback, Westmans väg 5, 64551 Strängnäs. Ny lokal kommer att innebära att jag kan ta fler praktiska uppdrag inom bokbinderi och konservering eftersom jag nu har bra arbetsyta och lokaler för ändamålet. Förhoppningsvis kommer jag också igång med viss kursverksamhet framöver. Vid besök kan det vara bra att tidsboka i förväg då jag är där lite till och från. 

GOD FORTSÄTTNING

/Fanny

Studiebesök på Carolina Rediviva

Jag har den fördelen att jag känner en fantastiskt duktig kollega som är bibliotekarie och mer eller mindre expert på äldre samlingar. Min kollega har under ett par års tid hjälpt mig mycket med uppgifter och analyser av gamla verk, och det var även tack vare henne som jag kom i kontakt med Skara stift angående den bokinventering som jag arbetade med där. 

 Boksal på Carolina Rediviva Foto: Fanny Stenback

Nu arbetar min goda kollega i Uppsala, och i går åkte jag dit för att diskutera och studera några äldre svenska bokband i Carolina Redivivas samlingar. Tidigt svenskt bokbinderi är det intressantaste som finns just nu men tyvärr så existerar det ganska få kunskaper inom detta ämne. I Norden har vi en mycket sent utvecklad bok- och bokbandshistoria, vilket är intressant i sig, men förutom att vi har ett marginellt bestånd av inhemskt bundna band från 1500-talet och tidigare, så har också bindarna varit ganska anonyma. Det är inte en tradition att man i bokbanden angett vem som bundit ett band så som man gjort inom tryckeri- och grafikvärlden, där man istället varit i det närmaste övertydlig med vem som ritat, stuckit eller tryckt en text eller en gravyr. 

 Renässansband. Underst ett tidigt svenskbundet renässandsband omkr. år 1519. Foto: Fanny Stenback

På 1500-talet då boktryckarkonsten slagit igenom stort i Europa spreds också kunskaperna till Sverige. De band som vi brukar kalla för renässansband och bands på 1500-talet kan jag då och då fortfarande hitta i kyrkor men i princip ingenting från äldre århundraden, handskriftsperioden, tyvärr. Även om svenska böcker från den här tiden var bundna i Sverige, så var arbetena ofta utförda av importerad arbetskraft, främst av bokbindare från Tyskland. Renässansbanden känns igen på de blindtryckta, ornamenterade ramverken som finns över hela pärmen hela vägen in, och avslutas med en spegel som alltid är dekorerad med ornament eller figurativa motiv. Jag ser sällan svenska renässansband som inte är fullt dekorerade, men min uppfattning är att ju närmare övergångsperioden från 1500 till 1600-tal desto vanligare att man kan se hur bokbindare lämnar hela eller delar av ramarna blanka och oifyllda.

 Sena renässansband i pergament. Bundna i Sverige. Foto: Fanny Stenback

1600-talets svenka bokbinderi. Foto: Fanny Stenback

Längre in på 1600-talet förändras bokbandens utformning ganska drastiskt. Ornamenteringar görs mer som "listeller" och de utformade dekorerade ramverken med spegel i mitten blir mer ovanligt. Ofta nöjer man sig med att bara trycka en stämpel i mitten på pärmen och man lämnar mycket av lädrets yta i odekorerat skick. Jag får också en känsla av att bokbanden har fått ett mer svenskt formspråk. Lite stramare, mer avskalat, enklare men ändå med ett elegant uttryck. Vid den här tiden hade bokbindaryrket hunnit etablera sig i Sverige och många av yrkesmännen var nu också svenska. Bokbindaregesällskapet etablerade sig som intresseförening åt bokbindarskrået redan år 1631.

Karl XII Biblia bunden av Eric Schnidler. Foto: Fanny Stenback

 

Jag hann med ett kort besök också på bokbinderi- och konserveringsenheten på Carolina där bokbindare Roger Johansson jobbar. Här är en Karl XII bibel som är bunden av bokbindare Eric Schneidler som var kunglig hovbokbindare. Vi stod och tittade på det där förgyllningsarbetet som är minst sagt imponerande. Ett motsvarande binderi- och förgyllningsarbete i dagens pengar räknat kan kosta upp emot en kvarts miljon eller mer... så det är ett riktigt mästerverk! 

 

Den förgyllda bibeln påminner mig också om en bibel som jag hittade i Åkers styckebruks kyrka i vintras. Hade tyvärr ingen bättre bild på den, men det är också en Karl XII bibel som är mästerligt bunden och handförgylld av troligtvis en stockholmsmästare, det framgår dock inte i bandet vem bokbindaren är. Ska försöka ta reda på det, om det går.

 

 Karl XII Biblia. Bunden av okänd mästare. Tillhör Åkers styckebruk kyrka. 

Foto: Fanny Stenback

Dag 2 på Stockholms stadsarkiv

Den 5:e december var jag ytterligare en dag på Stockholms stadsarkiv där jag hjälpte till med rådgivning kring hur vi bäst tar tillvara och förvarar dokument och handlingar. Vi tittade bland annat på skadade ritningar och kartor och diskuterade förvaring och konserveringsåtgärder. Jag hade också med mig material och visade hur man på egen hand kan tillverka olika modeller av bokskor, aktomslag, mappar, och lösa omslag av godkända, arkivbeständiga material.

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Dag 1 på Stockholms stadsarkiv

I dag rapporterades det på riksnyheter om ännu ett problem med skadedjur i våra värdefulla samlingar på arkiv och bibliotek. Riksarkivet har nu fått ökade problem med den långsprötade silverfisken som verkar ha blivit mer vanligt förekommande nu. Av det jag lärde mig på utbildningen så har den ökat i omfattning i och med ett varmare klimat. Den är svårare att hålla borta från våra miljöer eftersom den är tåligare än den "vanliga" sorten som är mindre till storleken. Den kanske är glupskare också? Den gör i alla fall skada på papper och i böcker. Den lever på fibrer av textilier och papper, och också på stärkelse från framför allt veteklister som används mycket i skinnbeklädda band. Äter den proteiner med? För i så fall har den gott om föda. Äldre papper är oftast limmade med gelatin, och bokryggar är vanligen limmade med djurlim.

Samtidigt som jag läste detta var jag på väg in till Stockholms stadsarkiv för att titta på samlingar i magasinen och prata lite om vård och bevarande av handlingarna. Jag hade en intressant dag där. Jag pratade skyddsomslag, materialkvalitet, förvaring och risker. Vi hann gå igenom allt från hyllor och framtagning och hantering till trasiga ryggar, sköra handskrivna papper från 1600-talet, kungliga pergamentbrev och monteringar, samt konstigt, kladdigt lim på ritningar. 

Ritningarna har fläckar av lim som troligtvis kom dit på 40-talet.

Nu har limmet åldrats och mjuknat så att det kladdar. Kändes ungefär som att peta på honung. 

Ritningarna fastnar i varandra och det blir flottiga märken.

Foto: Fanny Stenback

 Ett inte helt ovanligt problem. Lim och klister från tejp, vax 

eller lack kan kladda och skada intilliggande föremål och material. 

Foto: Fanny Stenback

 Trasiga ryggar-problemet. Foto: Fanny Stenback

Och när ryggen ramlar av helt så lägger vi den ovanpå boken så här.

Då kan vi fortfarande hitta det vi söker efter. 

Foto: Fanny Stenback

                                 Jag ska fundera på lämpliga skyddsomslag till böckerna och bra papper för ändamålet.

Foto: Fanny Stenback

Den här anordningen måste jag bara visa. Det var något av det mest praktiska och mest lätthanterliga jag någonsin sett. I stället för att köpa färdiga aktomslag som kostar skjortan, så har man satsat på att köpa in stora rullar med oskuret papper istället. Men dessa tunga rullar är omöjliga att hantera. Ska man rulla ut dem på golvet och kila in en skärmatta under? Nää... men mycket händig person har byggt ett supersmart skärbord. Rullen hängs upp på en stång och pappret kan dras fram till en slags list eller stor, bred linjal som är fastmonterad med en skärare, ungefär som en passepartoutskärare fast inte vinklad. Man lägger pappret kant i kant med en linje så att man får snitten raka. Sen låser man fast pappret genom att trycka ner handtagen så att den stora "linjalen" pressas ner och så drar man skäraren en gång. Det supersmarta är också att man kan lägga upp sin stora karta på bordet och mäta ut den direkt på pappret istället för att hålla på med linjaler. 

Supersmart aktomslags-skärare. Foto: Fanny Stenback

Artikel om bokinventeringen i Skara stift

För den som har möjlighet att läsa Kyrkans Tidning kan jag tipsa om en liten artikel (16/10 2016) om de fynd från reformationen som jag gjort i kyrkor i Skara stift när jag gjorde den stora bokinventeringen där. Artikeln heter "Musikhandskrifter från reformationen funna i kyrkor". Det är ett antal tidiga kyrkohandböcker från reformationen omkring år 1548 som innehåller tidigare okända handskrivna noter och musikstycken. Musikforskare professor Mattias Lundberg vid Uppsala universitet har nyligen åkt runt och studerat det material som jag funnit och har kunnat dra en del slutsatser om det redan som han beskriver närmare i artikeln. Jag är så otroligt glad för allt detta som min inventering har mynnat ut i och nu håller jag på med en likadan inventering i Strängnäs stift och jag har redan funnit några riktigt fina dokument så det finns absolut mer för forskningen att ta reda på om svensk musik.

Handbok tryckt 1548 med liten sångbok. Foto: Fanny Stenback

Rötangrepp och skadedjur på svenskt kulturarv

Här en bok som varit utsatt för de flesta typer av skadepåverkan som finns. 

Med ögat kan man direkt se att boken både fått påhälsning av skadedjur, 

varit utsatt för mycket fukt då skinnet i princip är ruttet, oförsiktig hantering, 

undermålig förvaring... Foto: Fanny Stenback

Ett viktigt inslag i dagens nyhetssändningar på SVT om hur skadedjur hotar kulturarvet på museer och institutioner med konservator Lisa Nilsen och intendent Niklas Apelqvist. Båda har jag undervisats av när jag läste min utbildning i kulturvård. 

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skadedjur-hotar-svenska-kulturarvet

Läs särskilt det sista uttalandet av Niklas: "Det finns ju indikationer på att det blir varmare. Blir det fuktigare kan både svampar och bakterier få bättre förutsättningar att klara sig, vilket kan ställa till med fler problem som rötangrepp" (SVT, 08-10-2016)

Det kyrkliga kulturarvet (byggnader, föremål) är till skillnad från museisamlingar faktiskt skyddade i svensk lag (kulturmiljölagen 1988:950), det är det kanske inte så många som vet. Jag hade ingen aning om det innan jag började läsa kulturmiljövård. Det finns redan stora problem i många kyrkor med inomhusmiljön och skadedjur, men framför allt fukt, mögel och röta är ett jätteproblem på många håll. Hjälp (!) vad böckerna kan se ut på vissa håll, tyvärr. Ibland så att det knappt känns intressant att ens spara...

Ökar problemen med röta- och skadedjursangrepp om det blir varmare klimat, ja då har vi problem på riktigt och behöver jobba med vård av kulturmiljö och kulturarv på ett helt nytt sätt än idag. Vi måste helt enkelt inse att om vi vill ha kvar dessa föremål i framtiden så måste det till ett uppvaknande och mer satsningar på anställning av utbildad och kompetent personal. Tidigare tänkte jag att varje stift borde ha minst en konservator anställd, men nu tänker jag snarare att varje kontrakt (stiftskontrakt) borde ha en anställd konservator för tillsyn av byggnader och inventarier. Borde inte det bli billigare än att i efterhand restaurera skadade föremål och byggnader för miljoner efter det att skador redan skett?

Bok tryckt 1713. Helskinnband med bolusfärgade snitt. Tyvärr är bandet mögelskadat. 

Foto: Fanny Stenback

Det värsta jag har sett var nog ändå den här boken. Det är alltså en Karl XII:s bibel (1703). Lagskyddad. 

Foto: Fanny Stenback

 

Inventering av "bortglömda" böcker i Vaxholms kyrka

Vaxholms kyrka interiör. Foto: Fanny Stenback

Förra veckan avslutade jag en mindre inventering av kulturhistoriska böcker i Svenska kyrkans församling i Vaxholm. Ett par lådor med böcker, bortglömda på en vind, nu inventerade och dokumenterade av mig. Förhoppningsvis kommer dessa böcker att omsorgsfullt bevaras inför framtiden och kanske väntar det en liten utställning av dem i kyrkan så småningom!

I några bortglömda flyttkartonger fanns en mindre skatt. 

Foto: Fanny Stenback

Här dokumenterar jag ett par av de böcker som hittades.

  Foto: Fanny Stenback

 Jag har ett system där jag fotograferar de böcker som bör klassas som kulturhistoriskt intressant material. Jag dokumenterar noggrant varje bok via ett formulär eller inventeringsprotokoll som jag har tagit fram där viktiga uppgifter kring bibliografi, tillverkningsteknik och hantverk, material, skador och konservering samt kulturhistorisk kommentar och proveniens tas upp. Detta gör jag för att underlätta församlingarnas arbete med att föra in rätt uppgifter senare i SACER som är Svenska kyrkans nationella föremålsdatabas. Varje församling sköter i regel arbetet med SACER själva, men ofta när det kommer till böcker kan det ibland bli svårt för en amatör eller någon som inte är specialist på området att se och förstå de spår av tekniker, material och användning som går att tolka ut från en bok och också då göra bedömningen kring om det finns skäl för att förvalta och förvara dessa på ett extra omsorgsfullt sätt. 

Ett vackert dekorerat 1500-talsband. Foto: Fanny Stenback

Renässansböckerna är lite extra speciella. Eller, ju mer medeltida och ju äldre en bok är desto mer intressant blir den på sätt och vis, men i Sverige, och framför allt i Svenska kyrkor, är det mer eller mindre ovanligt med böcker som är äldre daterade än 1600-tal. Många är dessutom import också, många gånger från Tyskland som är fallet med boken ovan. 

Jag funderar lite kring den ytbeläggning av skinnet på pärmarna som den här boken bär. Då dekoreringen är så fint detaljerad och djupt avsatt i skinnet så utgår jag ifrån att det är ett vitt alungarvat svinskinn som klär pärmarna (alltså inte pergament). Jag tycker att ytskiktet ser ut som shellak, men det klibbar inte. Så jag funderar på vad det annars skulle kunna vara. Kanske något annat slags lack? Jag vet att det är ganska vanligt med äldre böcker som blivit lackade. Jag stöter ju ibland på i kyrkor exemplar av Karl XII:s bibel som lackats. Men då är ofta underlagsskinnet svart eller brunt så man ser inte alls där vilken färg lacket har, men troligtvis gult. Sen finns det ju en del hartser också och fernissor. Kan man ha använt sådant på böcker? 

En mer långsökt teori kan vara att ytskiktet/beläggningen bildats ur själva skinnet i sig, ungefär som det gula, tjocka, geléiga och glasartade beläggningar som kan bildas på gamla pergament efter en tid. Men då är det lite märkligt att det är så jämnt fördelat över hela pärmen. Den som har förslag eller kunskaper om detta får gärna höra av sig till mig och berätta!