Mitt stora intresse för gamla skolor

Kulram. Foto: Fanny Stenback

Ett av mina nördiga specialintressen är gamla skolor. Sockenskolor, folkskolor och byskolor. Våra gamla skolor i Sverige är ett speciellt kulturarv som vi borde värna lite mer. Vi var ju det första landet faktiskt i hela världen som införde obligatorisk folkskola för alla barn, inte bara för de privilegierade. Detta infördes år 1842, och vid den här tidpunkten så var ungefär 90% av Sveriges befolkning redan läskunnig och hade så varit i omkring över hundra år. Det är inte dåligt presterat av ett litet, kallt, fattigt nordiskt land där nästan alla människor försörjde sig via jord- och skogsbruk. Vad glad jag känner mig för alla dessa barn som fick, den här möjligheten till grundläggande utbildning.

Klassrum i original från 1965. Foto: Fanny Stenback

Sverige är glesbefolkat och vi har mycket landsbygd. Det är tur, eftersom då får jag möjlighet att se dessa små pärlor som gömmer sig ute i landskapet när jag är ute och inventerar i kyrkor. I dag har jag besökt en jättemysig församling norr om Södertälje. Här hade den lokala hembygdsföreningen tagit hand om socknens gamla skolhus och inrättat ett hembygdsmuseum.

Klassrummet är helt bevarat i originalskick. Den sista lektionen hölls sommaren 1965. Sedan stängdes skolan ner. Barnens namn står fortfarande skrivna på den svarta tavlan... i original!
Birger, Per-Olov, Christer, Ulrika.... 

Bokskåpet. Foto: Fanny Stenback

Jordglobar. Foto: Fanny Stenback

Kartrullarna och skolplanscherna finns kvar på sina ursprungliga platser... Foto: Fanny Stenback

Tack vare att församlingen behållit huset, och att några lokala eldsjälar brytt sig om att bevara ursprungsmiljön så finns detta kvar, en autentisk miljö som inte är tillrättalagd så som det kan bli på ett museum. Men vad händer med dessa miljöer när ingen kan eller vill ta hand om dem? Det hade varit fint om det kunde satsas mer på att inventera och vårda svenska kulturarv av annat slag än de kungliga och kyrkliga, och inte bara låta dess öden ligga i händerna på frivilliga, även om de frivilla alla gånger gör fantastiska insatser. 

Köket i lärarinnebostaden på det gamla skolhusets övervåning. Foto: Fanny Stenback

Projektet fortsätter...

Överhörna kyrka Foto: Fanny Stenback

Nu fortsätter jag att arbeta med det stora inventeringsprojektet av kyrkornas böcker i Strängnäs stift efter ett litet uppehåll på vårkanten då jag fick äran att bli mamma för andra gången åt en söt liten pojke. Framöver kommer jag att arbeta två dagar i veckan. Under sommarmånaderna är det svårt att boka in tider hos församlingarna och det ser ut att hopa sig med arbete i början av hösten för min del, men jag jobbar på att lösa situationen. Det är inte så enkelt att vara 100% anpassningsbar när man har en femåring som ska skolas in och ett spädbarn. 

Idag besökte jag Enhörna församling som ligger norr om Södertälje. Det perfekta vädret  att jobba i kyrkorna är på sommaren då det är varmt i de annars så svala, för att inte tala om de många gånger iskalla kyrkorna. I Enhörna finns också ett väldigt fint hembygdsmuseum i den gamla sockenskolan som är väl värt att besöka.

En samling kyrkohandböcker. Foto: Fanny Stenback

Rund sten från vikingagrav. Foto: Fanny Stenback

En intressant krönika om kyrkan som kulturbärare

I Dagens Nyheter 21/5 2016

http://www.dn.se/kultur-noje/kyrkan-ar-fortfarande-vart-storsta-kulturhus/

"Kyrkohandboken förmedlar just bildning. Den är bärare av tusen år av musikaliskt och språkligt kulturarv – förmodligen är det ingen överdrift att kalla den för ett av den svenska kulturhistoriens viktigaste dokument." (DN 21/5)


Detta citat ur DN-artikeln länkad till ovan gör mig glad därför att det är en bekräftelse för mig på att jag i mitt jobb försöker sätta fingret på något viktigt ur kultursynpunkt. Tur att jag gör de här inventeringarna nu innan alla kyrkohandböcker har möglat bort där ute i kyrkorna. =)

Strö kyrka. Medeltida, ombyggd, tillbyggd. Foto: Fanny Stenback

Fönster i koret i Söne kyrka. Brukligt under medeltiden. Foto: Fanny Stenback

Ännu finns det några bokbindare kvar men...

Dokumentär om en bokbindarmästare och hans gesäll i K-special på SVT. 

http://www.svt.se/k-special/de-sista-bokbindarna

Rekommenderas!  =)

Uppmärksammat om bokbinderi i Dagens Nyheter

Bra att någon uppmärksammar detta faktum att bokbinderiet som hantverk och yrke andas sina sista andetag just nu. Att det bara finns en enda professionell bokbindare kvar i landet är överdrivet, vi är åtminstone några tiotals yrkesutövare som fortfarande har yrkeskunskaperna och binder hela- och halva franska band om någon skulle efterfråga det. Men faktum är att bokhantverket är så dött att man besitter, inte bara ovärderliga hantverksmässiga kunskaper, utan också utmärkta arkeologiska kunskaper om man har yrkeskompetensen bokbinderi. Så illa är det. Jag hoppas att det kan få lov att uppmärksammas lite mer, gärna hos kultur- och konsthantverksförbund som ännu mest skrapat lite på ytan med teman som papperspyssel och liknande.

Läs! 

http://www.dn.se/ledare/kolumner/richard-swartz-en-hundring-for-ett-halvfranskt/

Jag i bokbinderiet 2010. Håller på med pärmen till ett koptiskt bokband.

 Foto: Lena Hällzon

Utställning med bokbinderi som konsthantverk pågår fram till 2:a mars

Ni har väl inte missat min och min man, Emil Stenbacks utställning Judge me by the cover som just nu pågår på Konsthantverkarna i Örebro fram till och med den 2:a mars! Vi lyfter fram bokbinderi (och grafik) som konsthantverk. Återigen välkomna!

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Judge me by the cover

Utställning i bokbinderi

av: Emil Stenback och Fanny Stenback

Temat till denna utställning har vi valt att kalla för Judge me by the cover. Valet av namn bottnar i det att som bokbindare eller bokhantverkare arbetar du nästan bara med pärmarna, den yttre delen av boken. Inlagan, bokens papper och textmässiga innehåll kommer nästan alltid i färdigt format till bokbindaren. Antingen som en bunt med lösa blad, eller lägg som det heter, eller som ett enkelt bundet band med mjuka papperspärmar där avsikten är att så småningom ges ett nytt och bättre band med hårda pärmar.

Materialen en bokbindare arbetar i kan variera. Det kan vara papp, papper, trä, skinn, pergament och textil. Förgyllning med folie eller äkta bladguld är också nu mer en integrerad del av bokbindarens arbete. Även bindningen av böcker är ett hantverk med många aspekter. Förståelse för papprets fibrer är grundläggande. Hur de sväller och krymper i takt med hur det absorberar väta, och hur de olika materialen i boken samspelar med varandra.

Valet av vilka material en bokbindare väljer att sätta ihop till ett bokband kan vara av både traditionella, moderna eller konstnärliga syften. De konstnärliga bokbanden vill ofta förmedla att bokbinderi kan vara så mycket mer än bara att ”paketera inlagor”. Bokbinderiet är ett hantverk som har en 2000-år lång historia och den otaliga mängden hantverksmässiga tekniker som har utvecklats genom tiderna kan bearbetas och byggas på med stor idérikedom.

Vi är två bokbindare som älskar vårt yrke, och vi arbetar gärna med traditionella tekniker som vi utvecklar genom att använda nya materialval, eller att vi för in nya konstnärliga aspekter som till exempel grafiskt tryck. En av oss vill gärna arbeta med avancerade material- och teknikval, den andra av oss föredrar de enkla teknikerna och de mer avskalade materialvalen.

Fanny har i sina verk inspirerats av den mörka, men också vita och stjärnklara årstiden vintern som går mot den ljusare och gröna, friska våren. Med utgångspunkt i färg, teknik och material strävar hon efter att återge naturen.

Emils har bland annat valt att arbeta med material som var vanliga inom bokbinderihantverket under medeltid och renässans, men med hantverksmässiga tekniker som har sitt ursprung i det antika bokbinderiet vilka han moderniserat på ett eget personligt vis. Även grafik är ett inslag i Emils bidrag.

Välkomna på vernissage!