Välkommen tillbaka

 Hej och välkommen tillbaka in i bloggens värld!

Det var snart exakt två år sedan jag valde att stänga ner bloggen på obestämd framtid. Nu är jag redo att ta upp skrivandet igen, med nya inlägg och uppdateringar om vad jag arbetar med nu för tiden. Mitt företag SCRIPTUM lever naturligtvis kvar, starkare, bättre och finare än någonsin, även om det legat på is ett tag, men också finns numera en anställning som jag innehar på institutionen för musikvetenskap på Uppsala universitet, och mitt roliga jobba jag utför där ska jag också skriva mer om här på bloggen hade jag tänkt =)

Anledningen till varför jag stängde ner bloggen var framför allt av den anledningen att den/jag blev kopierad till någonting som i det närmaste kan liknas vid ett plagiat. Jag blev naturligtvis chockad och ganska ställd över den upptäckten, som inte jag själv sett, utan jag fick länkar och kommentarer skickade till mig av vänner och kollegor först efter en tid. Jag kände att jag inte alls visste varken ut eller in hur jag skulle reagera, eller ens hur jag skulle orka fortsätta att skriva någonting nytt över huvud taget, så det fick mig att faktiskt tappa sugen på att skriva här och komma med nya uppdateringar. 

När jag utbildade mig inom konst- och formgivning så pratade vi väldigt mycket om just "plagiat" på utbildningarna som jag läste. Plagiat är ett mycket, mycket vanligt fenomen inom design- och formgivningsbranchen med piratkopior (ett av de kändare svenska exempeln som jag kan komma på är den elektriska adventssjustaken Elflugan som har blivit ohyggligt kopierad på ett riktigt skamlöst sätt), men de flesta erkända formgivare har blivit plagierade, och det är något som man är ganska vaksam på i formgivningsbranchen. Även uppsatser och andra skrivna och litterära verk på universitet och högskolor löper ofta stor risk att bli plagierade, varför man har en väl utvecklad rutin för plagiatkontroll på dessa institutioner. 

Det som jag blev överrumplad och chockad över var det faktum att jag har blivit ganska hårdhänt utsatt för plagiering och i princip blivit "kapad" på det upplägg som är typiskt för min företagsidé. Det handlar om de tjänster jag erbjuder som fristående konsult inom kulturvård, mitt koncept kring den här bloggen som jag skriver med texter och bilder på uppdrag jag utför. Bloggen har liksom hängt med mig i många år nu, jag började blogga redan 2011 med "BokArken - böcker och hela ark", som sen omvandlades till SCRIPTUM. Det handlar om min designidé som jag haft kring marknadsföring, min utbildnings- och kunskapsprofil (som tagit mig hela 10 eftergymnasiala studieår att bygga ihop!), det handlar om mitt kontaktnät med kollegor, uppdragsgivare och institutioner, och inte minst, så handlar det om mina egna skrivna ord i uppsatser, böcker, rapporter och texter i föreläsningar och på bloggen. 

På något sätt känner jag att jag måste gå vidare med detta och lyfta problematiken. Jag ser detta som en fråga som är mycket större än mig själv. Jag har vänner inom hantverk och konst som jag diskuterat detta med många, många gånger, särskilt uppe i Leksand där många hantverkare studerar, och där de också driver "Entreprenörsskolan". Sen är det ju detta med de akademiska fälten också. Varför har vi olika forskningsfält och inriktningar om det bara är helt okej att träda över varandras områden? En väktare får inte göra en polismans arbete av en anledning. Det handlar lika mycket om att legitimera de olika yrkesprofessionerna som att visa respekt mot den enskilda aktören som har arbetat hårt för att bygga upp en professionell kompetens.

Av styrelsen för Nordiska konservatorsförbundet, fick jag veta att det finns en nybildad arbetsgrupp som ska behandla frågor som rör "kvalitetssäkring" och frågan om "oseriösa aktörer" på vår marknad eller inom kulturvårdens område. Det är ett mycket bra initiativ, och jag tänker gå med i den gruppen. NKF-S har länge arbetat för att göra konservatorsyrket till en skyddad titel. På de seriösa konstgallerierna får man inte ställa ut om man inte har examen från någon högre konstnärlig utbildning från exempelvis Konstfack eller  Högskolan för design och konst. Du kan inte ha gått ett år på konstlinje på folkhögskola och sen komma och ställa ut och kalla dig "konstnär" i professionell bemärkelse. Det tycker jag verkligen är fullt rimligt. Som bokbindare har vi också sett det här problemet inom fältet. Man kan inte läsa en termin amatörbokbinderi på ABF och sen kalla sig bokbindare! Den officiella utbildningen är treårig. Ändå finns det folk som gör så. Oseriöst. Om man ska arbeta med kulturvård så ska det krävas att man har en utbildning i kulturvård. Fullt rimligt. Allt annat är endast amatörmässigt. Konstnärer och hantverkare har debatterat och slitit hårt för att framhålla sina professioner och vad som inte hör till, och det är dags att kulturvården också skapar sitt utrymme att verka professionellt inom och att gränserna för vad som hör till och inte respekteras. Det har är min fasta ståndpunkt och jag ska absolut driva frågan. Jag tar gärna emot perspektiv och tankar och ideér på frågor som rör detta ämne och hur man kan arbeta med detta och lyfta fram frågan inom kultursektorn, så maila gärna mig om detta. Jag kommer inte att name-droppa någon =)

Kul är det att vara tillbaka på bloggen. Jag hoppas det blir många nya inlägg här framöver! =)