söndag 12 mars 2023

Domkyrkobiblioteket i Strängnäs domkyrka - ett riksintresse

 Det här känns ändå kul, att börja skriva och få dela med mig igen! 

 


Saken är den, att kyrkornas böcker och kulturarv är MITT forskningsområde. Jag är utbildad vid Göteborgs Universitet och har arbetat med det här sedan 2014, skrivit min kandidatuppsats i ämnet, ägnat hela min masterutbildning åt det, och kommer att skriva min doktorsavhandling även den på ämnet kyrkornas böcker. 

Jag är originalet och den andra är en kopia som profiterar och tar åt sig äran på min bekostnad. (han påstår att han är "handplockad" och det stämmer så till vida att det är en form av svågertillsättning han fått). 

För det första tog det mig 4 år att utveckla företagets idé när jag pluggade i Leksand. I Leksand, i anslutning till folkhögskolan, bedriver de en 3-årig YH-utbildning i "Kreativt entreprenörskap", som jag tog vissa delar av. Sen har jag studerat mig till den akademiska kunskapen och metoderna jag använder, på universitetet. Det tog ytterligare 5 år!!! Mitt koncept är inte gratis, har aldrig varit, och kommer aldrig att bli det heller.

Jag är djupt besviken på hur det här har hanterats, och jag har varit deprimerad i flera år på grund av detta. Dessutom är SCRIPTUM ett företag som erbjuder dessa tjänster (som vilar på vetenskaplig metod och som jag lärt mig från mitt universitet) och har den här inriktningen som en egen affärsidé. Den kan man inte bara gå ut och sno hur som helst. Det är ett stort dubbelfel som gjorts här. Taskigt och ohederligt.

Nu till dagens inlägg. 

 

Jag är verkligen glad över att få presentera en färsk rapport som jag har skrivit om konservering av Strängnäs domkyrkobibliotek. Jag arbetade i biblioteket tillsammans med min kollega Linda, som också är utbildad bokkonservator, mellan åren 2018-2019, och inventerade konserveringsbehov på böcker och i miljön. Jag älskar verkligen det här biblioteket! Det är en nationalskatt och ett riksintresse, och jag är så stolt att duktiga Elin Andersson nu är bibliotekarie här och tar hand om samlingen så fint. 

Rapporten kan man få ta del av om man är intresserad av bokkonservering i kyrkomiljö med ett vetenskapligt syfte. Då får man höra av sig till mig. 


 En annan rolig grej jag är inblandad i nu är att Strängnäs Stiftshistoriska sällskap håller på att ge ut en faksimil av Strängnäs Missale! Det kommer att bli ett praktverk, och en riktig grafisk formgivare är inblandad dessutom. Vi beslutade att boken absolut inte får bli för "historie-gubbig" som faksimiler - särskilt kyrkliga faksimiler -normalt tenderar att bli. Den här boken måste väcka nyfikenhet även hos andra målgrupper, inte minst hos unga människor, eftersom det är en så fantastisk bok vi har att göra med här! Jag kommer att skriva ett kapitel som berör konservering i relation till missalet och dess omgivande miljö. 

Den fina boklådan har min ex-make bokbindare Emil Stenback tillverkat åt Missalet att förvaras i. 






 

 


lördag 11 mars 2023

Ska jag ta upp bloggen igen?

 Hallå där! 

Jag tänkte börja skriva igen. Jag tappade lusten totalt för ett par år sedan, och jag är säker på att många nog förstår vad anledningen till det var. Men jag har fått ny energi. Och lite blodad tand. Ibland känner jag helt enkelt bara att nä, nu får det vara nog! Och så får jag en massa energi som får bägaren att rinna över. Såhär har min drivkraft framåt alltid fungerat. En kombination av adrenalin och att leva med storasystersyndrom gör att jag inte har något annat val än att köra racet fullt ut och göra det både bättre och tuffare. 

Nu är vi redan inne i mars på nya året 2023. Det är hittills ett ganska småtrist år, men för min del inte lika stressigt som föregående två åren. Jag arbetar under mycket rimligare förhållanden just nu, och det får mig såklart att känna mig lite gladare. Jag har fått mer tid över till barnen bland annat =) 

På fredagar arbetar jag med pergamentbrevsamlingen på Stockholms stadsarkiv våren ut. Övrig tid jobbar jag med bland annat en artikel om konservering av Strängnäs Missale som ska ingå i artikeldelen i faksimil-utgåvan av Strängnäs Missale som Strängnäs Stiftshistoriska sällskap ger ut, nästa år tror jag det blir av.

Jag och Jonas och Rickard har också haft ett möte nyligen som gäller bok- och musikinventeringen i Stockholms stift. Under våren kommer jag att försöka göra klart inventering av alla kvarvarande kyrkor och lämna in rapporter för dem. Nästa år har vi planerat ett kommande större seminarium som ska innefatta föreläsningar om vårt arbete i Stockholmskyrkorna, och jag kommer också då i samband med detta att presentera sådant jobb jag gjort i Skara och Strängnäs tidigare. Jag har nu arbetat med kyrkoinventeringar i nästan 10 år, och har otroligt mycket information och kunskap om det här nu som behöver komma ut. 

Övrig tid gör jag praktiska jobb som lagningar och restaureringar av olika böcker. Det ligger ju alltid ett lager av böcker och väntar på behandling, och det sker alltså i mån av tid. 

Ja, det kanske känns bra att ta upp bloggandet igen. Vi får se om jag hinner lägga ut några bilder här så småningom. 


Allt gott!

lördag 26 december 2020

Gott nytt 2021

Nu vill jag avsluta året 2020 med att rikta ett STORT VARMT TACK för det här året till alla fantastiska församlingar med underbar personal i Stockholms stift!

Ornö kyrka. Bild: Fanny Stenback

Jag är mycket positivt överraskad! Jag har blivit fantastiskt väl bemött av er, med många trevliga och intressanta möten med personal, kyrkvärdar, församlingsmedlemmar med fler, när jag varit runt och arbetat i några av stiftets kyrkor i höst. Jag är mycket imponerad över ert engagemang och noggranna arbete som ni gör med de kyrkliga inventarierna. Bra jobbat! Tillsammans fixar vi detta nu, och inför framtiden =) 

Projektet Kyrkornas skrivna och klingande kulturarv fortsätter med nya krafter nästa år, och er som jag inte har varit hos ännu, kommer jag till då. Nu har jag och Rickard på stiftskansliet dessutom fått med oss bästa Jonas Lundblad, konsertorganist och musikforskare, i projektet. Jonas kommer att ha hand om den "klingande" delen såsom musikböcker, psalmböcker men framför allt notbeståndet som ligger i lösblad. Jag kommer som vanligt att ta hand om den "skrivna" delen med alla böcker (brev, foton, ritningar och tryck).

 


 Skolplansch med motiv Medeltida gudstjänst. Bild: Fanny Stenback

Jag kan inte understryka nog hur glad jag är att Jonas hoppar in och hjälper mig med det här arbetet. Jonas inventerar även, på annat håll, svensk orgelmusik (mest okända verk), som han gör inspelningar med. Jonas arbetar dessutom på institutionen för musikvetenskap (där jag också jobbar, så vi är alltså kollegor på två jobb), och han är redaktör för "Kyrkomusik i Sverige" - ett kommande bokverk kring kyrkomusikens historia under drygt tusen år. Jonas är rätt kandidat för det här uppdraget i projektet #KyrkornasSkrivnaOchKlingandeKulturarv, och jag vill hälsa honom välkommen in! =)

 

Ha ett Gott Nytt år!

 

Bokskåp i en kyrka. Bild: Fanny Stenback



lördag 17 oktober 2020

Välkommen tillbaka

 Hej och välkommen tillbaka in i bloggens värld!

Det var snart exakt två år sedan jag valde att stänga ner bloggen på obestämd framtid. Nu är jag redo att ta upp skrivandet igen, med nya inlägg och uppdateringar om vad jag arbetar med nu för tiden. Mitt företag SCRIPTUM lever naturligtvis kvar, starkare, bättre och finare än någonsin, även om det legat på is ett tag, men också finns numera en anställning som jag innehar på institutionen för musikvetenskap på Uppsala universitet, och mitt roliga jobba jag utför där ska jag också skriva mer om här på bloggen hade jag tänkt =)

Anledningen till varför jag stängde ner bloggen var framför allt av den anledningen att den/jag blev kopierad till någonting som i det närmaste kan liknas vid ett plagiat. Jag blev naturligtvis chockad och ganska ställd över den upptäckten, som inte jag själv sett, utan jag fick länkar och kommentarer skickade till mig av vänner och kollegor först efter en tid. Jag kände att jag inte alls visste varken ut eller in hur jag skulle reagera, eller ens hur jag skulle orka fortsätta att skriva någonting nytt över huvud taget, så det fick mig att faktiskt tappa sugen på att skriva här och komma med nya uppdateringar. 

När jag utbildade mig inom konst- och formgivning så pratade vi väldigt mycket om just "plagiat" på utbildningarna som jag läste. Plagiat är ett mycket, mycket vanligt fenomen inom design- och formgivningsbranchen med piratkopior (ett av de kändare svenska exempeln som jag kan komma på är den elektriska adventssjustaken Elflugan som har blivit ohyggligt kopierad på ett riktigt skamlöst sätt), men de flesta erkända formgivare har blivit plagierade, och det är något som man är ganska vaksam på i formgivningsbranchen. Även uppsatser och andra skrivna och litterära verk på universitet och högskolor löper ofta stor risk att bli plagierade, varför man har en väl utvecklad rutin för plagiatkontroll på dessa institutioner. 

Det som jag blev överrumplad och chockad över var det faktum att jag har blivit ganska hårdhänt utsatt för plagiering och i princip blivit "kapad" på det upplägg som är typiskt för min företagsidé. Det handlar om de tjänster jag erbjuder som fristående konsult inom kulturvård, mitt koncept kring den här bloggen som jag skriver med texter och bilder på uppdrag jag utför. Bloggen har liksom hängt med mig i många år nu, jag började blogga redan 2011 med "BokArken - böcker och hela ark", som sen omvandlades till SCRIPTUM. Det handlar om min designidé som jag haft kring marknadsföring, min utbildnings- och kunskapsprofil (som tagit mig hela 10 eftergymnasiala studieår att bygga ihop!), det handlar om mitt kontaktnät med kollegor, uppdragsgivare och institutioner, och inte minst, så handlar det om mina egna skrivna ord i uppsatser, böcker, rapporter och texter i föreläsningar och på bloggen. 

På något sätt känner jag att jag måste gå vidare med detta och lyfta problematiken. Jag ser detta som en fråga som är mycket större än mig själv. Jag har vänner inom hantverk och konst som jag diskuterat detta med många, många gånger, särskilt uppe i Leksand där många hantverkare studerar, och där de också driver "Entreprenörsskolan". Sen är det ju detta med de akademiska fälten också. Varför har vi olika forskningsfält och inriktningar om det bara är helt okej att träda över varandras områden? En väktare får inte göra en polismans arbete av en anledning. Det handlar lika mycket om att legitimera de olika yrkesprofessionerna som att visa respekt mot den enskilda aktören som har arbetat hårt för att bygga upp en professionell kompetens.

Av styrelsen för Nordiska konservatorsförbundet, fick jag veta att det finns en nybildad arbetsgrupp som ska behandla frågor som rör "kvalitetssäkring" och frågan om "oseriösa aktörer" på vår marknad eller inom kulturvårdens område. Det är ett mycket bra initiativ, och jag tänker gå med i den gruppen. NKF-S har länge arbetat för att göra konservatorsyrket till en skyddad titel. På de seriösa konstgallerierna får man inte ställa ut om man inte har examen från någon högre konstnärlig utbildning från exempelvis Konstfack eller  Högskolan för design och konst. Du kan inte ha gått ett år på konstlinje på folkhögskola och sen komma och ställa ut och kalla dig "konstnär" i professionell bemärkelse. Det tycker jag verkligen är fullt rimligt. Som bokbindare har vi också sett det här problemet inom fältet. Man kan inte läsa en termin amatörbokbinderi på ABF och sen kalla sig bokbindare! Den officiella utbildningen är treårig. Ändå finns det folk som gör så. Oseriöst. Om man ska arbeta med kulturvård så ska det krävas att man har en utbildning i kulturvård. Fullt rimligt. Allt annat är endast amatörmässigt. Konstnärer och hantverkare har debatterat och slitit hårt för att framhålla sina professioner och vad som inte hör till, och det är dags att kulturvården också skapar sitt utrymme att verka professionellt inom och att gränserna för vad som hör till och inte respekteras. Det har är min fasta ståndpunkt och jag ska absolut driva frågan. Jag tar gärna emot perspektiv och tankar och ideér på frågor som rör detta ämne och hur man kan arbeta med detta och lyfta fram frågan inom kultursektorn, så maila gärna mig om detta. Jag kommer inte att name-droppa någon =)

Kul är det att vara tillbaka på bloggen. Jag hoppas det blir många nya inlägg här framöver! =)

måndag 22 oktober 2018

Digitaliseringsprojekt av liturgiska musikhandskrifter SweLiMuS (swedish Liturgical Music Sources)

 Foto: Fanny Stenback

Jag har fått ett till uppdrag! Som fotograf den här gången  =)
 
Institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet ska dra igång ett projekt där vi bland annat ska digitalisera äldre musikhandskrifter. Jag kommer att få uppdraget att fotografera det som finns bevarat ute i kyrkor, bibliotek, arkiv med mer. Materialet ska vi samla i en databas. Sannolikt finns det fler okända musikhandskrifter ute i landet. Parallellt med det här uppdraget fortsätter jag också med inventering av böcker i kyrkor, åt Svenska kyrkan. 


Magasinet Zenon skriver om projektet:


onsdag 17 oktober 2018

Vad hände med de gröna pergamenten?

 Foto: Fanny Stenback

I juni var jag och arbetade som gästkollega på Riksantikvarieämbetets kulturvårdslaboratorium på Gotland. Jag ansökte om att få bli gästkollega därför att jag inte har något eget laboratorium. En stor del av en konservators jobb kan innebära just att arbeta aktivt i laboratorium och i ateljé. Därför är det mycket bra att Kulturvårdslaboratoriet på RAÄ finns, för oss som inte kan investeria i att bygga ett eget labb med den säkerhet och utrustning som krävs. Jag kan verkligen rekommendera andra konservatorer att åka dit, det var jätteroligt, och fantastiskt bra hjälp och handledning fick jag av kemisterna som arbetar där! =) 

 Foto: Fanny Stenback

Anledningen till varför jag ansökte om att få komma till laboratoriet, var att jag vid en inventering av böcker i en kyrka, hittat 10 stycken medeltida pergamenthandskrifter som var infärgade med en läskig, grön färg. Grön färg får mig att bli skarpt misstänksam, det har jag fått lära mig på färgläran-kurserna när jag läste på konservatorskolan i Göteborg. Jag berättar detta, därför att jag har fått många frågor från folk hur jag kunde anta att färgen var giftig, och det är faktiskt en relevant fråga. Om man arbetar med fysiska material, så är goda materialkunskaper självklart A och O!!! Det kan alltså rent av vara FARLIGT att arbeta med fysiska material om du inte har grundkunskaperna om dem, så se till att ha rätt typ av utbildning för rätt typ av jobb. (Jag rekommenderar varmt konservatorprogrammet (180 hp) i Göteborg för den som vill arbeta med fysiska material och föremål och förstå dess historia och kontext, samt deras materialkemi och framställningsmetod samt hur materialen bryts ner i fel miljö/ bevaras i rätt miljö.) 

Riksantikvarieämbetets arbete med gifter i samlingar länkar jag till här...
... och här.

Det här skåpet var vad jag möttes av när jag kom till kyrkan i april 2017. 
Foto: Fanny Stenback

När jag öppnade det här skåpet så insåg jag att här kunde jag inte arbeta utan skyddskläder. Jag fick komma tillbaka en annan dag med bättre utrustning. I de mörka lådorna på nedersta hyllan fann jag pergamenten, och jag fick en jättedålig magkänsla när jag hanterade dem. Det kändes väldigt olustig, och jag lade allt i en låda och skrev en lapp till församlingen att de inte fick öppna lådan, för innehållet behövde undersökas på laboratorium. Därefter ansökte jag om möjligheten att få komma till Riksantikvarieämbetet. Ett år senare, när jag fått min ansökan beviljad, åkte jag tillbaka och hämtade pergamenten.

Med skyddskläder packar jag om pergamenten inför transporten till Visby. 
Foto: Fanny Stenback



Foto: Fanny Stenback
Jag och kemisterna Kaj och Sara på Riksantikvarieämbetets Kulturvårdslaboratorie.
Foto: Fanny Stenback 
Jag och Kaj tittar på prover i mikroskop. Foto: Sara Norrehed
Foto: Fanny Stenback
Foto: Fanny Stenback
Med olika undersökningsmetoder som innebär att man analyserar förekomsten av specifika grundämnen i ett visst material eller pigment, kunde vi få en mycket klar uppfattning om att det fanns ett mycket giftigt ämne på samtliga 10 pergamenten. Därför förpackade jag alla pergament i tätförslutande plastpåsar för att de inte ska damma giftiga partiklar, och för att folk inte ska ta på dem och riskera att få i sig de giftiga partiklarna, som alltså kan leda till döden i värsta fall. Just nu är pergamenten återigen förvarade i kyrkan, därför att Kulturmiljölagen säger att kyrkliga föremål med kulturhistoriskt värde ska förvara där de sedan länge hör hemma. Dock ligger pergamenten fortfarande inplastade, och de förvaras i en genomskinlig plastlåda med lock. Plast är inte ett bra sätt att konservera något på i längden, då de stänger in fukt och kan få organsikt material att börja mögla. Pergamenten måste därför få en ny konservering, jag vet bara inte vilken lösning som är lämplig, och vem vill ta på sig ett sådant uppdrag? Kom gärna till mig med förslag på vad jag ska göra med dem.

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

tisdag 16 oktober 2018

Nordiska Konservatorförbundets (NKF) konferens på Island med tema "Kulturarv och naturkatastrofer"

Hej!
Nu är hösten verkligen här och veckorna rusar iväg. Jag har varit seg med att uppdatera bloggen sedan i somras, men nu tänkte jag posta några inlägg och uppdatera om vad som hänt på senaste tiden. 

Jag och min kollega Linda arbetar bland annat i biblioteket för det mesta, men vi har också hunnit åka på några intressanta konferenser, workshops och möten. I mitten på september reste vi till Island för att delta på konferensen "Cultural heritage facing catastrophe: prevention and recoveries" som anordnades av NKF i den fantastiska byggnaden Harpa i Reykjavik. Vi är väldigt glada att vi åkte på den. Aktuellare ämne för konservering finns knappast, efter sommarens skogsbränder, och den extrema värmen som var både i maj, under sommaren och även nu i höst med tanke på brittsommaren vi precis upplevde i helgen. 

 Harpa. Foto: Fanny Stenback

Foto: FannyStenback

Klimatförändringarna ställer till med många problem för samhällen där det finns byggnader, människor och djur. Exempel på det kan vara att vissa områden plötsligt får enorma mängder nederbörd på kort tid som medför översvämningar. Det kan vara områden som aldrig haft problem med nederbörd tidigare, och där hus och vägar inte är byggda för att stå emot översvämningar. Laviner och lerskred och ras av bergväggar, floder som återkommande dränker hus, bränder som hotar kyrkor och byggnader ute i landsbygden, vulkaner och jordbävningar som förändrar landskapet, och glaciärer som smälter och höjer vattennivåer är bara exempel på några typiska naturkatastrofer som hotar civilsamhällen och kulturarv. Ökad medeltemperatur och värmeböljor kan ge effekter i form av invasion av nya sorters skadedjur som äter upp föremål av organsika material så som ylle, läder, silke och trä. 

 Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Vi fick lyssna på jättefina presentationer från de nordiska länderna och från ett par institutioner i USA, Canada och Chile som berättade om hur de arbetar och har arbetat med olika skador efter katastrofer som ägt rum efter översvämningar, orkaner, jordbävningar och bränder. Det fanns många bra exempel vi tog till oss av, speciellt översvämningar kan verkligen medföra problem på föremålen som man inte tänker på. Exempelvis att silkespapper som ofta används vid preventiv konservering av textil blir till fibermassa när det är vått, och kan bli jättesvårt och tar tid att avlägsna från textilier som dränkts i vatten och lervälling. Något att tänka på. 

NIKU i Norge höll i ett par mycket fina och intressanta presentationer om hur de arbetar med förebyggande vård och bedömningar av kulturarven, bland annat de gamla, medeltida stavkyrkorna i trä. Foto: Fanny Stenback
 
Foto: Fanny Stenback
 
 Foto: Fanny Stenback
 
 Foto: Fanny Stenback
 
 Foto: Fanny Stenback
 
Vi åkte också på två stycken heldagsexkursioner till olika naturfenomen som finns på Island. Vulkanerna, såklart, och de varma källorna, svarta lavastränder samt till en glaciär som håller på att smälta extremt fort. 
 
Glaciären Myrdalsjökull håller på att smälta med väldig hastighet.
 Marken jag står på var täckt av is för ett par år sedan. 
Den lilla sjön framför glaciären är smältvatten. 
 Foto: Fanny Stenback
 
Glaciären Myrdalsjökull är fortfarande sotig efter vulkanutbrottet år 2010 med Eyafjallajökull. 
Extremt vacker kontrast mellan den vita isen och den svarta askan. Foto: Fanny Stenback 
 
 Foto: Fanny Stenback
 
Man åker inte till Island utan att rida! X) 
 
Linda och hästen Freja.  Foto: Fanny Stenback 
 
 
Foto:Fanny Stenback
 
 Till den som planerar åka kan vi tipsa om ett toppenbra hotell! ;)
Foto: Fanny Stenback
 
Hallgrimskyrka i 100% betong ska väl ändå stå emot de flerst former av naturkatastrofer.
Foto: Fanny Stenback