Dagens uppdatering

 Hallå! 

Idag tänkte jag bara skriva ett litet inlägg för att uppdatera läget. Jag har inte så mycket tid över till bloggande längre tyvärr. I flera år har jag fått förklara 1000 gånger för folk hur mycket jag jobbar. Ändå har en stor andel väldigt svårt att begripa vad jag säger. Därför ska jag visa en lägesbild här hur mina 3 kommande månader ser ut framöver. 

Vi börjar med månadsstatus i april:

Arbetar 100% på Statens Historiska Museer. Likpredikningsprojektet samt med Tumba bruksmuseum. Pendlar Uppsala-Tumba varje dag.

Arbetar 20% med Stockholms Stadsarkivs pergamentbrevsamling. pendlar Uppsala-Stockholm.

Arbetar 20% med scriptum.

Arbetar 10% som kassör i Nordiska konservatorförbundet. 

Summa 150%

I maj ser det ut såhär:

Arbetar 100% på Statens Historiska Museer. Samma som ovan.

Studerar 100% på masterprogrammet i kulturvård. Några resor ner till Göteborg för föreläsningar.

Arbetar 10% med scriptum.

Arbetar 10% som kassör i Nordiska konservatorförbundet. 

Summa 220% 

Juni.

100% Statens Historiska museer. Samma som ovan.

40% scriptum.

10% Nordiska konservatorförbundet.

summa 150%

Och sen barnen varje helg.

Ser det mycket ut? Det kan jag svara på att det är det. 

Om vad SCRIPTUM är:

Scriptum är en firma som jobbar med konservering av papper och böcker. Vi använder oss av vetenskapligt etablerade arbetsmetoder och följer internationella etiska riktlinjer inom konserveringsfältet. Oavsett vad DU har för önskemål eller preferenser behandlas föremål i första hand enligt etisk praxis om konservatorn finner det befogat.

Om det inte är konservering ni vill ha, anlita då inte en konserveringsfirma. Konservatorns främsta prioriteringsområde kommer att vara föremålet. Så ser proffessionen ut. 

I scriptum har vi inte tid att ta emot alla uppdrag. Väntetiderna är mycket långa, på mellan 2-4 år i de flesta fall beroende på kompetens- och personalbrist. Endast kulturhistoriska föremål i kategori 1 kan prioriteras av oss. Föremål ur kulturkategori 2 och 3 hänvisas till bokbindare. 

Det var allt för idag. Mitt företag har policys och riktlinjer som vi arbetar utifrån och detta är vad som gäller. Punkt. 

God Jul och Gott nytt År!

 Till alla följare och vänner och kollegor där ute vill jag önska en god jul och ett gott nytt år! 

Den här hösten har varit riktigt, riktigt stressig för min del. Jag har inte hunnit blogga och skrivna någonting. 

Jag har arbetat sammanlagt 100% med SCRIPTUM samt på min tjänst på Statens Historiska Museum (SHM), där jag är konservator på "Likpredikningsprojektet" (ni som är insatta vet vad det är). 

Samtidigt har jag läst kurser på mitt masterprogram på 100%! Jag har sökt omställningsstudiestöd från CSN för att kunna få klart mina masterstudier, men de har så långa handläggningstider så det är oklart om jag ens hinner att få besked före jag tar ut min examen. Och studierna MÅSTE bli klara, så är det bara. Som ensamstående med två barn behöver jag jobba heltid för att kunna betala för mina utgifter, så vanligt studiemedel är bara att glömma.

Jag har dessutom tagit över som ordinarie styrelseledamot och kassör i Nordiska Konservatorförbundet Sverige, vilket kräver några timmars arbete lite då och då. 

Så snacka om att jag legat i och slagit flera flugor i en smäll på fyra månader. Nu förtjänar jag ett fett, stort häligt jullov! Och ni med! Ha en riktigt bra jul och ha det gött fram till 2024!

Kategorisering och bedömningskriterier för kulturhistoriskt värdefulla böcker

När man väl står där med alla böckerna framför sig är det inte så lätt att avgöra vad som bör vara med på inventarieförteckningarna eller inte. På många håll finns det väldigt mycket böcker. För många, tror jag att vissa tycker. Men i väldigt många kyrkor finns det samtidigt ingenting sparat. Papper, skinn och trä som böcker är gjorda av, är tyvärr mycket förgängliga material med en kort överlevnadstid. Livslängden ser inte ut att vara mer än omkring 500 år för kyrkornas böcker, därför har jag försökt att vara mer mån om att fånga in böcker hellre än att försöka att sålla bort böcker.

Arbetsmetoden för bedömning bygger på den sammanställning som jag gjorde tillsammans med en referensgrupp, av det material som kunde läggas fram efter det stora övergripande inventeringsprojektet av böcker som jag utförde i Skara stift år 2014-2015. I Skara stift inventerade jag omkring 400 kulturmiljöskyddade kyrkor och fick därmed ett enormt stort arbetsmaterial att utgå ifrån. Jag studerade under tiden bokhistoria vid Lunds universitet, samt intervjuade kollegor som arbetat länge med andra föremålskategorier inom Svenska kyrkan, exempelvis textilier, metaller, byggnader mm. Jag ville lägga en gemensam grund med de övriga materialkategorierna men samtidigt utvärdera kyrkornas böcker utifrån det unika med just boken, bokproduktion, bokhistoria och materialhistoria. 

Sammanställningen blev till ett par väl avvägda, vägledande riktlinjer för alla stift och församlingar i hela Sverige, och kriterierna jag använder är de samma för alla kyrkor och församlingar i Svenska kyrkan. Om man behöver veta mer om kyrkornas böcker och hur vi bedömer dessa, kan man kontakta mig eller få mina rapporter från respektive stift. Jag gör en kortare sammanfattning nedan:

 

Vi/jag har delat in kriterierna i tre nivåer:

Kategori 1 – Hit räknas böcker med högt kulturhistoriskt värde, som bör tas upp på inventarieförteckningen. Till exempel böcker och styrdokument som aktivt har använts och varit i bruk i kyrkorna, eller som använts för att undervisa och sprida kristendomen. Det gäller bland annat alla olika slags typer av biblar och psalmböcker, orgelböcker, missalen, kyrkohandböcker, kyrkolagen, och katekeser. Även söndagsskoleböcker, evangelieböcker, postillor och kyrkohistorieböcker kan ingå i den här kategorin om de är i normalfungerande skick. Böcker med mycket högt kulturvärde bör alltid tas med på invetarieförteckningen oavsett vilket skick det är i.

Kategori 2 – Hit räknas böcker som har ett visst kulturhistoriskt värde men som av olika skäl inte behöver prioriteras till inventarieförteckningen. Det kan handla om böcker som är i väldigt dåligt skick (mycket mögliga och råttätna eller extremt skadade bokband) så vida de inte är sällsynta, väldigt unika, eller varit mycket viktiga för den svenska gudstjänsten, då ska de upp på förteckningen ändå.

Även böcker som inte haft en direkt betydelse för gudstjänsten men som ändå haft inflytande på befolkningen och kyrkans verksamhet i stort, hamnar i den här kategorin, tex uppbyggelselitteratur, äldre författninssamlingar och cirkulär, skol- och undervisningsböcker för söndagsskola, skolplanscher, böcker som ej varit i officiellt bruk, faksimiler samt kyrkohandböcker från 1900-talet.

Kategori 3 – Hit räknas böcker som kan gallras. Till exempel böcker som är tryckta och utgivna efter år 1950, moderna författningar, moderna psalmböcker med plastpärmar som tjänats ut, gästböcker, broschyrer, bruksböcker med stora, svåra och omfattande skador av mögel, materialförluster och skadedjursangrepp i kombination, som tex psalmböcker och bruksbiblar från 1800- och 1900-talet.

Den värdefulla massproduktionen av böcker

Hoppas att ni hade en riktigt bra påsk!

Så roligt det är att se att jag har trafik på bloggen, och att fler dessutom hittar hit =) 

Idag tänkte jag för det första berätta att jag inte längre har kvar min ateljé i Stockholm. Då kostnaderna blev för höga för mig, så var jag tvungen att säga upp det kontraktet i julas, annars hade inte SCRIPTUM överlevt våren 2023. Det är otroligt tråkigt att Sverige just nu är som ett sjunkande skepp på så många plan, men vi får väl hoppas att det löser sig med tiden. Tills ekonomin har stabiliserats håller jag igång min ateljé hemifrån i Uppsala, och det funkar ju bra det med ett tag. 

 

 

Nu ska jag prata lite om en av mina nördiga passioner. Masstryck! Jag är kanske inte den vanligaste formen av "bibliofil" , eller så är jag kanske en uppdaterad version, anno 2023. Till skillnad från många andra bibliofiler så är jag oerhört intresserad av "mängder". Jag blir alltså väldigt glad av att se samma bok förekomma om och om igen på många platser. När jag varit ute och jobbat har många av de äldre generationers bokmänniskor jag mött snarare förkastat masstryck och beklagat sig över hur mycket det finns av dittan och dattan här och där. Endast det unika exemplaret är värt att diskutera, och det ska helst vara värt en betydande ekonomisk summa också för att vara intressant. Jahapp. Jag måste säga att jag är extremt trött på den här inställningen. Jag tycker den är torftig och ganska ointellektuell.

När en bok förekommer ofta på många platser och kanske har getts ut i flera upplagor, så är det ett tecken på att denna bok har haft ett stort inflytande på samhället och på de människor som levt där och tagit del av bokens innehåll. Ett enskilt unikt tryck kan vara intressant på sitt sätt som unikum, men det har ju knappast haft ett överväldigande inflytande över den stora massan, eller format en stor grupp människors upplevelse av sin tillvaro. Jag tycker om att se konkreta bevis på sådant som faktiskt har spelat roll och präglat oss som samhälle på riktigt. Lite enkelt kan man sammanfatta det som att ju fler av KarlXII:s biblar jag hittar, desto mer intresserad blir av av detta fenomen med massproduktion.

Bokens betydelse som kulturobjekt skiljer sig på många sätt åt från andra konstnärligt framställda kulturobjekt i till exempel kyrkor. Man kan inte riktigt applicera samma bedömningskriterier och synsätt på böckerna och på musiken som man gör med föremål som har fyllt ett mer konstnärligt syfte i kyrkorummet. Böckernas primära syfte har varit att sprida budskap, och det sekundära syftet har varit att dekorera. Därför är jag väldigt överbeskyddande med vissa tryck som framgår i mängder, exempelvis handböcker och psalmböcker, och det gör ingenting för mig om de är fula heller, så länge de bara finns, så blir jag glad!

Den andra aspekten som jag tycker är viktig att förstå när det kommer till masstryck, är relationen mellan försämrade materiella kemiska och strukturella egenskaper i boken i relation till dess förmåga att överleva över tid. 

Det material som trycktes i stor skala under 1800- och första halvan av 1900-talet kommer inte att överleva lika länge som exempelvis böcker från 1700-talet där man tex importerade alfa-cellulosa för papperstillverkning! Det finns en poäng med att skydda 1800-tals materialet i enlighet med kulturmiljölagen. Annars riskerar en hel hundraårig epok av bokproduktion gå förlorad i förtid, och dessutom försvinna ur historien före alla andra tiders bokhistoria. 

Lite längre fram kommer jag att dela med mig av fler tankar på det här ämnet om sådant som jag har sett och kommit fram till i min vardag som bokinventerare/konservator/antikvarie i Svenska kyrkan. 

Ha det gött så länge!

Hålla fokus på kärnuppgiften del 1

 

Glad 2:a april!

Jag tänkte att jag inte skulle skriva ett inlägg igår, för att ingen skulle få för sig att det var ett aprilskämt!

Efter en yr vecka med "kristallsjukan" har jag nu kommit tillbaka hyfsat och satt igång med diverse arbetsuppgifter igen. Dels skriver jag ett par åtgärdsförslag på böcker och biblar till ett par kyrkor, i samarbete med några andra konserveringsfirmor här i Stockholm. Böcker är svårt och komplext, med många olika, mer eller mindre sköra material inblandade, men också till stor del en konstruktion. Det är inte bara materialen som ska bevaras, utan hela konstruktionen. Därför är kunskap i bokbinderi den viktigaste baskunskapen inom bokkonservering.  

 

 Ibland måste jag repetera för mig själv de stora dragen i mina dagliga arbetsuppgifter, för att hålla mitt fokus. Här är en mycket kortfattad sammanfattning som jag skrev ihop igår kväll till några församlingar som jag arbetar med just nu:

Boken kan räknas till ett av kyrkans viktigaste föremål. Boken är från allra första början en kristen innovation. De äldsta, kristna koptiska församlingarna i nuvarande områden motsvarande Egypten i Nordafrika, uppfann konsten att binda ihop buntar av torkade papyrusblad med texter av heliga skrifter, till bläddringsbara böcker med pärmomslag av något hårdare och mer skyddande material runt inlagorna. En teori forskarna har är att de kristna församlingarna på så sätt enklare kunde skilja ut sina skrifter från de judiska, som ju var skrivna på rullar.

Konsten att binda böcker utvecklades och spred sig vidare österut och norrut via missionerande präster och munkar, och kanske handelsmän, allt medan olika områden i Europa kristnades. Den tidiga medeltida bokvarianten kallas för kodex. Det var heliga texter skrivna för hand, med bläck på underlag av papyrus. Ofta var de rikligt dekorerade med vackert bemålade och förgyllda anfanger och miniatyrmotiv, föreställande allt från helgon till fabler eller stadsmotiv, till rikt utsmyckade ornamenteringar och blomrankor.

År 1450 uppfann Johan Gutenberg i Tyskland konsten att trycka texter med lösa bokstavstyper som sattes ihop till ord i en tryckpress. Boktryckarkonsten revolutionerade de medeltida samhällena och kyrkan. Nu kunde stora upplagor av massreproducerade texter på kort tid tryckas upp och fördelas ut över stora områden. Reformationen som startade med Marin Luther i Tyskland vid de här tiden, tog hjälp av den nya boktryckartekniken för att sprida ut sitt budskap till församlingarna på det tyska modersmålet. Även i Sverige utnyttjade Gustav Vasa boktryckarkonsten för att ge ut en bibel på det svenska språket, Biblia Thet är all Then Helga Skrifft på Swensko, år 1541, som blev rikstäckande och lade dels grunden för ett enhetligt svenskt skriftspråk, samt en samlad stadskyrka.

I Sverige har vi tre stycken officiella bibelöversättningar och fem officiella biblar. Det är Gustav Vasa bibelöversättning till svenska,år 1541, Gustav II Adolfs bibel (med uppdateringar och tillägg i texterna) från år 1618, Karl XII:s bibel år 1703, Gustav V:s bibelöversättning år 1917, samt den senaste översättningen, den så kallade Bibel 2000 från år 2000, då den svenska staten och kyrkan skildes åt.

Förutom biblar kunde även rikliga uppsättningar av liturgiskt och juridiskt bok- och arkivmaterial tryckas upp och spridas över hela landet. Det här var en förutsättning för att den sammanhållna, protestantiska statskyrkan skulle kunna byggas upp i Sveriges alla landsändar samt Finland. Kyrkan fungerade i mångt och mycket som statens förlängda arm ut på landsbygden, under en tid av cirka 500 år.

Böcker från den protestantiska stadskyrkan, som idag kan räknas till vårt bokhistoriska kyrkliga kulturarv, kan vara exempelvis biblar på folkspråk, psalmböcker, kyrkolagböcker, författningssamlingar, katekeser, kyrkohandböcker, söndagsskoleböcker, läkeböcker, evangelier, kyrklig uppbyggelselitteratur och postillor. De i stor skala massproducerade bokupplagorna som skulle ut till var och en av våra ca 3500 kyrkor, är kan man säga, den stora poängen med den senaste 500-åriga boktraditionen vi haft inom kyrkan. Materialen som använts vid den storskaliga produktionen har inte varit av samma goda kvalitet som de äldre, medletida kodexarna, och därför räknar vi med en kortare livslängd och ett mycket högre förfall av de böcker som tillkommit sedan 1600-talet. 

Jag hjälper alla församlingar i Sverige med att komma tillrätta med den här svåra kategorin av föremål i våra kyrkor. Vi går igenom vad som ska bevaras och tas med i SACER, samt om det finns exemplar som kan gallras eller som borde konserveras. Jag rekommenderar inventraieansvariga i församlingar att ta direktkontakt med mig vid frågor eller behov av hjälp angående denna föremålskategori. 

 Glad påsk mina vänner!

Paus i samarbete

 

 På grund av under flera år återkommande och upprepade samarbetsproblem och olika oegentligheter, har jag tyvärr valt att avbryta mina samarbeten med Martin Kjellgren i Linköpings stift tills vidare. Det känns jättetråkigt att det här har gått över styr och att det fått lov att hålla på under så lång tid. Det går inte längre att sopa under mattan att han inte följer vare sig mina nationella riktlinjer för bokinventering i kyrkor, eller vanligt hyfs när det kommer till att hänvisa till den som man har hämtat sina metoder och kunskaper ifrån. I min bransch creddar man alltid, ALLTID den konservator/bokbindare/företagare som har utvecklat eller uppfunnit en metod eller idé som banar vägen för andra i yrket. Gör man inte det kan man inte räkna med något vidare stöd. Dessutom finns principen om immaterialrätt.

Så tills vidare tills någon annan tar tag i det här (jag har redan försökt) kommer tyvärr inte jag att släta över något som har med honom att göra.

Rapporter på ämnet som jag skrivit under åren

 Kyrkornas böcker - mina skrifter 

Rapporterna kan man få om man kontaktar mig eller antikvarien för respektive stift. Kandidatuppsatsen finns att ladda ner här. Kyrkans föremål beskrivande lexikon finns som PDF här.  

Kommande texter som jag sitter i produktion med i pipen nu är följande: 

- Strängnäs Missale (faksimilutgåva) - arbetstitel på artikeln är i skrivande stund Perspektiv på bevarande i en naturlig men komplex miljö (Strängnäs stiftshistoriska sällskap)

-  Bok - Arbetstitel: En resa genom tid, ord och rum i Strängnäs stift (Strängnäs stift)

- Slutrapport Stockholms stift - Kyrkornas skrivna och Klingande kulturarv (Stockholms stift)

- Bok - Incunabula Sorundensis - En kort beskrivning om hur en tidigare okänd inkunabel kunnat gå under radarn i över 500 år, Strängnäs stift (Strängnäs stiftshistoriska sällskap)

- Bok - Stigtomtaskriften - Att dubblera antalet historiska källor av en medeltida musikhandskrift på en enda dag. En beskrivning av detta musikaliska och bokhistoriska fynd. (Strängnäs stiftshistoriska sällskap)

- Masteruppsats - ingen arbetstitel ännu (Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet)

- Bok - En gedigen och vetenskapligt grundad handledning om bevarande av kulturarvet böcker i kyrkomiljö och församlingar. Den ska rikta sig till främst andra konservatorer som arbetar med olika typer av föremål i kyrkor eftersom den fysiska kunskapen om böckerna är väldigt bristfällig idag, men boken är även tänkt att vara ett stöd för församlingar som hanterar och förvarar dessa föremål. 

 

 

Se fler projekt av Strängnäs stiftshistoriska sällskap:

 

https://www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/pagaende-projekt

 

 

Domkyrkobiblioteket i Strängnäs domkyrka - ett riksintresse

 Det här känns ändå kul, att börja skriva och få dela med mig igen! 

 

Saken är den, att kyrkornas böcker och kulturarv är MITT forskningsområde. Jag är utbildad vid Göteborgs Universitet och har arbetat med det här sedan 2014, skrivit min kandidatuppsats i ämnet, ägnat hela min masterutbildning åt det, och kommer att skriva min doktorsavhandling även den på ämnet kyrkornas böcker. 

Jag är originalet och den andra är en kopia som profiterar och tar åt sig äran på min bekostnad. (han påstår att han är "handplockad" och det stämmer så till vida att det är en form av svågertillsättning han fått). 

För det första tog det mig 4 år att utveckla företagets idé när jag pluggade i Leksand. I Leksand, i anslutning till folkhögskolan, bedriver de en 3-årig YH-utbildning i "Kreativt entreprenörskap", som jag tog vissa delar av. Sen har jag studerat mig till den akademiska kunskapen och metoderna jag använder, på universitetet. Det tog ytterligare 5 år!!! Mitt koncept är inte gratis, har aldrig varit, och kommer aldrig att bli det heller.

Jag är djupt besviken på hur det här har hanterats, och jag har varit deprimerad i flera år på grund av detta. Dessutom är SCRIPTUM ett företag som erbjuder dessa tjänster (som vilar på vetenskaplig metod och som jag lärt mig från mitt universitet) och har den här inriktningen som en egen affärsidé. Den kan man inte bara gå ut och sno hur som helst. Det är ett stort dubbelfel som gjorts här. Taskigt och ohederligt.

Nu till dagens inlägg. 

 

Jag är verkligen glad över att få presentera en färsk rapport som jag har skrivit om konservering av Strängnäs domkyrkobibliotek. Jag arbetade i biblioteket tillsammans med min kollega Linda, som också är utbildad bokkonservator, mellan åren 2018-2019, och inventerade konserveringsbehov på böcker och i miljön. Jag älskar verkligen det här biblioteket! Det är en nationalskatt och ett riksintresse, och jag är så stolt att duktiga Elin Andersson nu är bibliotekarie här och tar hand om samlingen så fint. 

Rapporten kan man få ta del av om man är intresserad av bokkonservering i kyrkomiljö med ett vetenskapligt syfte. Då får man höra av sig till mig. 

 En annan rolig grej jag är inblandad i nu är att Strängnäs Stiftshistoriska sällskap håller på att ge ut en faksimil av Strängnäs Missale! Det kommer att bli ett praktverk, och en riktig grafisk formgivare är inblandad dessutom. Vi beslutade att boken absolut inte får bli för "historie-gubbig" som faksimiler - särskilt kyrkliga faksimiler -normalt tenderar att bli. Den här boken måste väcka nyfikenhet även hos andra målgrupper, inte minst hos unga människor, eftersom det är en så fantastisk bok vi har att göra med här! Jag kommer att skriva ett kapitel som berör konservering i relation till missalet och dess omgivande miljö. 

Den fina boklådan har min ex-make bokbindare Emil Stenback tillverkat åt Missalet att förvaras i. 

 

 

Ska jag ta upp bloggen igen?

 Hallå där! 

Jag tänkte börja skriva igen. Jag tappade lusten totalt för ett par år sedan, och jag är säker på att många nog förstår vad anledningen till det var. Men jag har fått ny energi. Och lite blodad tand. Ibland känner jag helt enkelt bara att nä, nu får det vara nog! Och så får jag en massa energi som får bägaren att rinna över. Såhär har min drivkraft framåt alltid fungerat. En kombination av adrenalin och att leva med storasystersyndrom gör att jag inte har något annat val än att köra racet fullt ut och göra det både bättre och tuffare. 

Nu är vi redan inne i mars på nya året 2023. Det är hittills ett ganska småtrist år, men för min del inte lika stressigt som föregående två åren. Jag arbetar under mycket rimligare förhållanden just nu, och det får mig såklart att känna mig lite gladare. Jag har fått mer tid över till barnen bland annat =) 

På fredagar arbetar jag med pergamentbrevsamlingen på Stockholms stadsarkiv våren ut. Övrig tid jobbar jag med bland annat en artikel om konservering av Strängnäs Missale som ska ingå i artikeldelen i faksimil-utgåvan av Strängnäs Missale som Strängnäs Stiftshistoriska sällskap ger ut, nästa år tror jag det blir av.

Jag och Jonas och Rickard har också haft ett möte nyligen som gäller bok- och musikinventeringen i Stockholms stift. Under våren kommer jag att försöka göra klart inventering av alla kvarvarande kyrkor och lämna in rapporter för dem. Nästa år har vi planerat ett kommande större seminarium som ska innefatta föreläsningar om vårt arbete i Stockholmskyrkorna, och jag kommer också då i samband med detta att presentera sådant jobb jag gjort i Skara och Strängnäs tidigare. Jag har nu arbetat med kyrkoinventeringar i nästan 10 år, och har otroligt mycket information och kunskap om det här nu som behöver komma ut. 

Övrig tid gör jag praktiska jobb som lagningar och restaureringar av olika böcker. Det ligger ju alltid ett lager av böcker och väntar på behandling, och det sker alltså i mån av tid. 

Ja, det kanske känns bra att ta upp bloggandet igen. Vi får se om jag hinner lägga ut några bilder här så småningom. 

Allt gott!

Gott nytt 2021

Nu vill jag avsluta året 2020 med att rikta ett STORT VARMT TACK för det här året till alla fantastiska församlingar med underbar personal i Stockholms stift!

Ornö kyrka. Bild: Fanny Stenback

Jag är mycket positivt överraskad! Jag har blivit fantastiskt väl bemött av er, med många trevliga och intressanta möten med personal, kyrkvärdar, församlingsmedlemmar med fler, när jag varit runt och arbetat i några av stiftets kyrkor i höst. Jag är mycket imponerad över ert engagemang och noggranna arbete som ni gör med de kyrkliga inventarierna. Bra jobbat! Tillsammans fixar vi detta nu, och inför framtiden =) 

Projektet Kyrkornas skrivna och klingande kulturarv fortsätter med nya krafter nästa år, och er som jag inte har varit hos ännu, kommer jag till då. Nu har jag och Rickard på stiftskansliet dessutom fått med oss bästa Jonas Lundblad, konsertorganist och musikforskare, i projektet. Jonas kommer att ha hand om den "klingande" delen såsom musikböcker, psalmböcker men framför allt notbeståndet som ligger i lösblad. Jag kommer som vanligt att ta hand om den "skrivna" delen med alla böcker (brev, foton, ritningar och tryck).

 

 Skolplansch med motiv Medeltida gudstjänst. Bild: Fanny Stenback

Jag kan inte understryka nog hur glad jag är att Jonas hoppar in och hjälper mig med det här arbetet. Jonas inventerar även, på annat håll, svensk orgelmusik (mest okända verk), som han gör inspelningar med. Jonas arbetar dessutom på institutionen för musikvetenskap (där jag också jobbar, så vi är alltså kollegor på två jobb), och han är redaktör för "Kyrkomusik i Sverige" - ett kommande bokverk kring kyrkomusikens historia under drygt tusen år. Jonas är rätt kandidat för det här uppdraget i projektet #KyrkornasSkrivnaOchKlingandeKulturarv, och jag vill hälsa honom välkommen in! =)

 

Ha ett Gott Nytt år!

 

Bokskåp i en kyrka. Bild: Fanny Stenback

Välkommen tillbaka

 Hej och välkommen tillbaka in i bloggens värld!

Det var snart exakt två år sedan jag valde att stänga ner bloggen på obestämd framtid. Nu är jag redo att ta upp skrivandet igen, med nya inlägg och uppdateringar om vad jag arbetar med nu för tiden. Mitt företag SCRIPTUM lever naturligtvis kvar, starkare, bättre och finare än någonsin, även om det legat på is ett tag, men också finns numera en anställning som jag innehar på institutionen för musikvetenskap på Uppsala universitet, och mitt roliga jobba jag utför där ska jag också skriva mer om här på bloggen hade jag tänkt =)

Anledningen till varför jag stängde ner bloggen var framför allt av den anledningen att den/jag blev kopierad till någonting som i det närmaste kan liknas vid ett plagiat. Jag blev naturligtvis chockad och ganska ställd över den upptäckten, som inte jag själv sett, utan jag fick länkar och kommentarer skickade till mig av vänner och kollegor först efter en tid. Jag kände att jag inte alls visste varken ut eller in hur jag skulle reagera, eller ens hur jag skulle orka fortsätta att skriva någonting nytt över huvud taget, så det fick mig att faktiskt tappa sugen på att skriva här och komma med nya uppdateringar. 

När jag utbildade mig inom konst- och formgivning så pratade vi väldigt mycket om just "plagiat" på utbildningarna som jag läste. Plagiat är ett mycket, mycket vanligt fenomen inom design- och formgivningsbranchen med piratkopior (ett av de kändare svenska exempeln som jag kan komma på är den elektriska adventssjustaken Elflugan som har blivit ohyggligt kopierad på ett riktigt skamlöst sätt), men de flesta erkända formgivare har blivit plagierade, och det är något som man är ganska vaksam på i formgivningsbranchen. Även uppsatser och andra skrivna och litterära verk på universitet och högskolor löper ofta stor risk att bli plagierade, varför man har en väl utvecklad rutin för plagiatkontroll på dessa institutioner. 

Det som jag blev överrumplad och chockad över var det faktum att jag har blivit ganska hårdhänt utsatt för plagiering och i princip blivit "kapad" på det upplägg som är typiskt för min företagsidé. Det handlar om de tjänster jag erbjuder som fristående konsult inom kulturvård, mitt koncept kring den här bloggen som jag skriver med texter och bilder på uppdrag jag utför. Bloggen har liksom hängt med mig i många år nu, jag började blogga redan 2011 med "BokArken - böcker och hela ark", som sen omvandlades till SCRIPTUM. Det handlar om min designidé som jag haft kring marknadsföring, min utbildnings- och kunskapsprofil (som tagit mig hela 10 eftergymnasiala studieår att bygga ihop!), det handlar om mitt kontaktnät med kollegor, uppdragsgivare och institutioner, och inte minst, så handlar det om mina egna skrivna ord i uppsatser, böcker, rapporter och texter i föreläsningar och på bloggen. 

På något sätt känner jag att jag måste gå vidare med detta och lyfta problematiken. Jag ser detta som en fråga som är mycket större än mig själv. Jag har vänner inom hantverk och konst som jag diskuterat detta med många, många gånger, särskilt uppe i Leksand där många hantverkare studerar, och där de också driver "Entreprenörsskolan". Sen är det ju detta med de akademiska fälten också. Varför har vi olika forskningsfält och inriktningar om det bara är helt okej att träda över varandras områden? En väktare får inte göra en polismans arbete av en anledning. Det handlar lika mycket om att legitimera de olika yrkesprofessionerna som att visa respekt mot den enskilda aktören som har arbetat hårt för att bygga upp en professionell kompetens.

Av styrelsen för Nordiska konservatorsförbundet, fick jag veta att det finns en nybildad arbetsgrupp som ska behandla frågor som rör "kvalitetssäkring" och frågan om "oseriösa aktörer" på vår marknad eller inom kulturvårdens område. Det är ett mycket bra initiativ, och jag tänker gå med i den gruppen. NKF-S har länge arbetat för att göra konservatorsyrket till en skyddad titel. På de seriösa konstgallerierna får man inte ställa ut om man inte har examen från någon högre konstnärlig utbildning från exempelvis Konstfack eller  Högskolan för design och konst. Du kan inte ha gått ett år på konstlinje på folkhögskola och sen komma och ställa ut och kalla dig "konstnär" i professionell bemärkelse. Det tycker jag verkligen är fullt rimligt. Som bokbindare har vi också sett det här problemet inom fältet. Man kan inte läsa en termin amatörbokbinderi på ABF och sen kalla sig bokbindare! Den officiella utbildningen är treårig. Ändå finns det folk som gör så. Oseriöst. Om man ska arbeta med kulturvård så ska det krävas att man har en utbildning i kulturvård. Fullt rimligt. Allt annat är endast amatörmässigt. Konstnärer och hantverkare har debatterat och slitit hårt för att framhålla sina professioner och vad som inte hör till, och det är dags att kulturvården också skapar sitt utrymme att verka professionellt inom och att gränserna för vad som hör till och inte respekteras. Det har är min fasta ståndpunkt och jag ska absolut driva frågan. Jag tar gärna emot perspektiv och tankar och ideér på frågor som rör detta ämne och hur man kan arbeta med detta och lyfta fram frågan inom kultursektorn, så maila gärna mig om detta. Jag kommer inte att name-droppa någon =)

Kul är det att vara tillbaka på bloggen. Jag hoppas det blir många nya inlägg här framöver! =)

Digitaliseringsprojekt av liturgiska musikhandskrifter SweLiMuS (swedish Liturgical Music Sources)

 Foto: Fanny Stenback

Jag har fått ett till uppdrag! Som fotograf den här gången  =)
 

Institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet ska dra igång ett projekt där vi bland annat ska digitalisera äldre musikhandskrifter. Jag kommer att få uppdraget att fotografera det som finns bevarat ute i kyrkor, bibliotek, arkiv med mer. Materialet ska vi samla i en databas. Sannolikt finns det fler okända musikhandskrifter ute i landet. Parallellt med det här uppdraget fortsätter jag också med inventering av böcker i kyrkor, åt Svenska kyrkan. 

https://www.rj.se/anslag/2018/swelimus-swedish-liturgical-music-sources-en-onlineportal-for-liturgiska-musikhandskrifter-i-sverige-c.1520-c.1820-/

Magasinet Zenon skriver om projektet:

https://magasinetzenon.se/2018/10/22/nytt-hopp-for-gamla-klanger/

Vad hände med de gröna pergamenten?

 Foto: Fanny Stenback

I juni var jag och arbetade som gästkollega på Riksantikvarieämbetets kulturvårdslaboratorium på Gotland. Jag ansökte om att få bli gästkollega därför att jag inte har något eget laboratorium. En stor del av en konservators jobb kan innebära just att arbeta aktivt i laboratorium och i ateljé. Därför är det mycket bra att Kulturvårdslaboratoriet på RAÄ finns, för oss som inte kan investeria i att bygga ett eget labb med den säkerhet och utrustning som krävs. Jag kan verkligen rekommendera andra konservatorer att åka dit, det var jätteroligt, och fantastiskt bra hjälp och handledning fick jag av kemisterna som arbetar där! =) 

 Foto: Fanny Stenback

Anledningen till varför jag ansökte om att få komma till laboratoriet, var att jag vid en inventering av böcker i en kyrka, hittat 10 stycken medeltida pergamenthandskrifter som var infärgade med en läskig, grön färg. Grön färg får mig att bli skarpt misstänksam, det har jag fått lära mig på färgläran-kurserna när jag läste på konservatorskolan i Göteborg. Jag berättar detta, därför att jag har fått många frågor från folk hur jag kunde anta att färgen var giftig, och det är faktiskt en relevant fråga. Om man arbetar med fysiska material, så är goda materialkunskaper självklart A och O!!! Det kan alltså rent av vara FARLIGT att arbeta med fysiska material om du inte har grundkunskaperna om dem, så se till att ha rätt typ av utbildning för rätt typ av jobb. (Jag rekommenderar varmt konservatorprogrammet (180 hp) i Göteborg för den som vill arbeta med fysiska material och föremål och förstå dess historia och kontext, samt deras materialkemi och framställningsmetod samt hur materialen bryts ner i fel miljö/ bevaras i rätt miljö.) 

Riksantikvarieämbetets arbete med gifter i samlingar länkar jag till här...

... och här.

Det här skåpet var vad jag möttes av när jag kom till kyrkan i april 2017. 

Foto: Fanny Stenback

När jag öppnade det här skåpet så insåg jag att här kunde jag inte arbeta utan skyddskläder. Jag fick komma tillbaka en annan dag med bättre utrustning. I de mörka lådorna på nedersta hyllan fann jag pergamenten, och jag fick en jättedålig magkänsla när jag hanterade dem. Det kändes väldigt olustig, och jag lade allt i en låda och skrev en lapp till församlingen att de inte fick öppna lådan, för innehållet behövde undersökas på laboratorium. Därefter ansökte jag om möjligheten att få komma till Riksantikvarieämbetet. Ett år senare, när jag fått min ansökan beviljad, åkte jag tillbaka och hämtade pergamenten.

Med skyddskläder packar jag om pergamenten inför transporten till Visby. 

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Jag och kemisterna Kaj och Sara på Riksantikvarieämbetets Kulturvårdslaboratorie.

Foto: Fanny Stenback 

Jag och Kaj tittar på prover i mikroskop. Foto: Sara Norrehed

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Med olika undersökningsmetoder som innebär att man analyserar förekomsten av specifika grundämnen i ett visst material eller pigment, kunde vi få en mycket klar uppfattning om att det fanns ett mycket giftigt ämne på samtliga 10 pergamenten. Därför förpackade jag alla pergament i tätförslutande plastpåsar för att de inte ska damma giftiga partiklar, och för att folk inte ska ta på dem och riskera att få i sig de giftiga partiklarna, som alltså kan leda till döden i värsta fall. Just nu är pergamenten återigen förvarade i kyrkan, därför att Kulturmiljölagen säger att kyrkliga föremål med kulturhistoriskt värde ska förvara där de sedan länge hör hemma. Dock ligger pergamenten fortfarande inplastade, och de förvaras i en genomskinlig plastlåda med lock. Plast är inte ett bra sätt att konservera något på i längden, då de stänger in fukt och kan få organsikt material att börja mögla. Pergamenten måste därför få en ny konservering, jag vet bara inte vilken lösning som är lämplig, och vem vill ta på sig ett sådant uppdrag? Kom gärna till mig med förslag på vad jag ska göra med dem.

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Nordiska Konservatorförbundets (NKF) konferens på Island med tema "Kulturarv och naturkatastrofer"

Hej!
Nu är hösten verkligen här och veckorna rusar iväg. Jag har varit seg med att uppdatera bloggen sedan i somras, men nu tänkte jag posta några inlägg och uppdatera om vad som hänt på senaste tiden. 

Jag och min kollega Linda arbetar bland annat i biblioteket för det mesta, men vi har också hunnit åka på några intressanta konferenser, workshops och möten. I mitten på september reste vi till Island för att delta på konferensen "Cultural heritage facing catastrophe: prevention and recoveries" som anordnades av NKF i den fantastiska byggnaden Harpa i Reykjavik. Vi är väldigt glada att vi åkte på den. Aktuellare ämne för konservering finns knappast, efter sommarens skogsbränder, och den extrema värmen som var både i maj, under sommaren och även nu i höst med tanke på brittsommaren vi precis upplevde i helgen. 

 Harpa. Foto: Fanny Stenback

Foto: FannyStenback

Klimatförändringarna ställer till med många problem för samhällen där det finns byggnader, människor och djur. Exempel på det kan vara att vissa områden plötsligt får enorma mängder nederbörd på kort tid som medför översvämningar. Det kan vara områden som aldrig haft problem med nederbörd tidigare, och där hus och vägar inte är byggda för att stå emot översvämningar. Laviner och lerskred och ras av bergväggar, floder som återkommande dränker hus, bränder som hotar kyrkor och byggnader ute i landsbygden, vulkaner och jordbävningar som förändrar landskapet, och glaciärer som smälter och höjer vattennivåer är bara exempel på några typiska naturkatastrofer som hotar civilsamhällen och kulturarv. Ökad medeltemperatur och värmeböljor kan ge effekter i form av invasion av nya sorters skadedjur som äter upp föremål av organsika material så som ylle, läder, silke och trä. 

 Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Foto: Fanny Stenback

Vi fick lyssna på jättefina presentationer från de nordiska länderna och från ett par institutioner i USA, Canada och Chile som berättade om hur de arbetar och har arbetat med olika skador efter katastrofer som ägt rum efter översvämningar, orkaner, jordbävningar och bränder. Det fanns många bra exempel vi tog till oss av, speciellt översvämningar kan verkligen medföra problem på föremålen som man inte tänker på. Exempelvis att silkespapper som ofta används vid preventiv konservering av textil blir till fibermassa när det är vått, och kan bli jättesvårt och tar tid att avlägsna från textilier som dränkts i vatten och lervälling. Något att tänka på. 

NIKU i Norge höll i ett par mycket fina och intressanta presentationer om hur de arbetar med förebyggande vård och bedömningar av kulturarven, bland annat de gamla, medeltida stavkyrkorna i trä. Foto: Fanny Stenback

 

Foto: Fanny Stenback

 

 Foto: Fanny Stenback

 

 Foto: Fanny Stenback

 

 Foto: Fanny Stenback

 

Vi åkte också på två stycken heldagsexkursioner till olika naturfenomen som finns på Island. Vulkanerna, såklart, och de varma källorna, svarta lavastränder samt till en glaciär som håller på att smälta extremt fort. 

 

Glaciären Myrdalsjökull håller på att smälta med väldig hastighet.

 Marken jag står på var täckt av is för ett par år sedan. 

Den lilla sjön framför glaciären är smältvatten. 

 Foto: Fanny Stenback

 

Glaciären Myrdalsjökull är fortfarande sotig efter vulkanutbrottet år 2010 med Eyafjallajökull. 

Extremt vacker kontrast mellan den vita isen och den svarta askan. Foto: Fanny Stenback 

 

 Foto: Fanny Stenback

 

Man åker inte till Island utan att rida! X) 

 

Linda och hästen Freja.  Foto: Fanny Stenback 

 

 

Foto:Fanny Stenback

 

 Till den som planerar åka kan vi tipsa om ett toppenbra hotell! ;)

Foto: Fanny Stenback

 

Hallgrimskyrka i 100% betong ska väl ändå stå emot de flerst former av naturkatastrofer.

Foto: Fanny Stenback